Det är grymt att tvinga bokcirkeldeltagarna att rangordna terminens böcker, så som vi alltid gör, cirkelledaren Jakob Carlander och jag.
Och kan de, så borde väl jag...
Men det tål att grunna på. Jag vet inte om ni följt cirkeln och läst samma böcker under terminen. För mig har det varit fyra mycket stora läsupplevelser, alla på helt olika vis.
Jag tar dem i kronologisk ordning innan jag klämmer fram min egen lista.
1. Elisabeth Åsbrinks "Och i Wienerwald står träden kvar". Vann Augustpriset i fackboksklassen före jul. Här står den judiske pojken Otto i fokus. Han skickas från de älskande föräldrarna i Wien till Sverige, undan nazisterna, och mamman och pappan går sedan under i Förintelsen. En sällsynt välskriven och "sann" historia som bygger på föräldrarnas brev. Den slet hjärtat ur kroppen på mig på ett lite torrt, sakligt sätt. Lärorik är den också. Och nu finns den i pocket! När jag då i februari skrev om bokcirkelns diskussioner träffade jag en kvinna på stan i Linköping. Hennes pappa hade precis samma historia som Otto. Så kommer allt nära. 2. Tomas Tranströmers dikter var mars månads bok. Oj, oj, oj, den cirkeldiskussionen går inte att återge. Deltagarna läste sina favoritdikter högt för varandra, och utan vidare förklaringar förlöste Tranströmers ord oceaner av känslor och vi främlingar grät inför varandra. Och det var inte obehagligt. Pröva själva någon gång får ni se. Pocketen duger bra, i den nya versionen finns faktiskt hela Nobelpristagarens utgivna produktion med. 3. Frans G Bengtssons "Röde Orm" var terminens klassiker, återutgiven i vår i en fin utgåva där både "Sjöfarare i västerled" (1941) och "Hemma och i österled" (1945) ingår. Mycket roligare att läsa den här gången, än när jag gick i gymnasiet, upptäckte jag. Håller med Jakob som menar att det är skönt med den osentimentala pragmatismen, mitt i en tid då livsfarliga ideologier härjade. "Vikingaspråket" är troligen inspirerat av den brittiske författaren Erik Linklater, berättade en läsare efteråt. Hur som helst är det underbart. 4. Sara Lövestams "Tillbaka till henne" är en vidunderlig kärlekshistoria, lite för lång i min smak, men efter ett tag kom jag in i den och gillade både greppet med parallella berättelser och skildringen av rösträttskampen. Herregud, det är bara hundra år sen!Så ni ser själva, nästan inte ett ont ord om någon av böckerna. Ändå måste jag bestämma mig, och då blir min lista så här:
1. Tranströmer. 2. Wienerwald. 3. Röde Orm 4. Sara Lövestam.Tack för den här terminen. Nu funderar vi på om vi ska fortsätta i höst, om vi hinner med och om ni vill. Roligt är att den här vårens bokcirkel redan har gjort upp att fortsätta utan mig och Jakob. Och minst en av de tidigare gör det också, vet vi. Härligt!