Elisabeth Ohlson Wallin: "In hate we trust"
Östergötlands länsmuseum
Pågår till 14/12
Utställningen "South-Afrika via Dolorosa" som visades i Linköpings domkyrka i mars 2006 gav mig en av mina största konstupplevelser. Här handlade det om aids-drabbade i Sydafrika som fanns med i Golgatavandringens olika stationer. Jag tyckte det var stor konst i bemärkelsen engagemang och deltagande i ett trauma som berör många människor. Och dessutom i en kyrka som representerar vår upplevelsekonst genom historien.
Tidigare hade Elisabeth Ohlson Wallin revolutionerat med sin "Ecco Homo", där Kristus plötsligt befann sig bland de utsatta människorna i hbt-världen (hbt = homo-, bi- och transsexuella). Något som skapade en stor turbulens bland de troende kyrkobesökarna.
"In hate we trust" är på något sätt en uppföljning av "Ecco Homo". Men nu handlar det om konkret, dokumenterad förföljelse av dessa minoriteter.
De fotografiska tablåerna är alltjämt mästerliga med scenografin, ljuset och kompositionen. Det barocka inslaget finns där, såväl vad gäller dramatiken i uttrycken som den känsliga ljussättningen. Bland de starkaste tablåerna finns "Hets", där homosexuella riksdagsledamöter "pålats" utanför riksdagshuset, och "Internet date", med skildringen av en misshandel i Staffanstorp.
Särskilt imponerad är jag också av motivet "Utvisad", där Elisabeth Ohlson Wallin med kontrasterande textur och färgsättning skärper motsättningen mellan förtrycket i arabvärlden och vår trygga vardagskultur.
Att den här utställningen ändå inte konstnärligt engagerar mig lika mycket som tidigare utställningar har sina förklaringar. Främst handlar det om det övertydligt pedagogiska innehållet, där det ges få möjligheter till egna tolkningar.
Vid sidan om bilderna finns Lars Gårdfeldts texter som beskriver bakgrunden till varje bild. Och i alla dessa fruktansvärda hot mot hbt-minoriteterna sammanvävs kristdemokrater med allsköns högerextremistiska grupper. Alla konfrontationer är tydligt fastslagna i texterna. Var finns här öppningen till betraktarnas egna reflektioner, och var finns hoppet och möjligheterna till framtida försoning? Det som trots allt genomsyrar den kristna humanismen, som jag förstår att konstnären själv tillhör.
Här skulle också ha kunnat skildras allt det positiva som finns i bemötandet av de homosexuella i vårt samhälle. Varför inte några bilder av Pride-festivalen där alla institutioner och yrkesgrupper står i kö för att få delta?
Trots dessa kritiska synpunkter är jag alltjämt imponerad av Elisabeth Ohlson Wallins enträgna, starka engagemang för hbt-gruppernas rättigheter i vårt samhälle. Och som nyskapande fotograf och kompositör av dramatiska och färgstarka teatertablåer tillhör hon alltjämt våra främsta konstnärer.