Smekmånaden
Regi: Shawn Levy
Manus: Sam Harper
I rollerna: Ashton Kutcher, Brittany Murphy, Christian Kane
Land: USA
Speltid: 1 tim 35 min
Censur: Barntillåten
Filmstaden i Linköping
NÄR TOM, mannen av folket, möter Sarah, dottern till affärsmagnaten, öppnar det för stora konflikter. Kärleken blommar upp direkt, men i bakgrunden lurar både klassrelaterade spänningar och -- när smekmånaden för dem till Europa -- sociopolitiska skillnader mellan en gammal och en ung kultur. Regissören Shawn Levy tar varsamt upp sin pensel och målar dramat i känsliga färger . . . OCH så ramlar nån och slår sig på näsan.
Ni trodde väl inte att "Smekmånaden" skulle ta sina egna förutsättningar på allvar? Ha! Den nöjer sig med att konstatera att här är Tom, här är Sarah, de är olika OCH så ramlar nån och slår sig på näsan.
Nu låter det som värsta slapsticken. Det är det inte -- humorn i filmen erbjuder inga skrattorgier, snarare är den i sina lyckade stunder mer åt det smygande, myslustiga hållet. Med en oroväckande stor proportion slå-sig-på-näsan-skämt. Motsägelsefullt, javisst, men hela filmen är en stor självmotsägelse mellan humor och allvar, insikter och plumphet, starka rollprestationer och grovt överspel.
Bredast ler man åt skildringen av oss européer. Vi är kåta, oartiga, snobbiga, ohygieniska (den italienska kackerlackan som krälar över Tom skulle aldrig, förstår vi, ha fått visum till USA) och -- värst av allt -- våra bilar är mindre än ett amerikanskt frukostägg.
Filmens amerikaner, å andra sidan, är också rätt odrägliga. Enda undantag är Toms gamle pappa, vars arbetarkloka klichéer om äktenskapets natur går att ladda hem nästan kostnadsfritt från Dr Phils hemsida. (TT Spektra)