Obama bäst mot utomjordingar

Det finns en obehaglig underton av rasism i de republikanska attackerna på Barack Obama. Hätskheten i angreppen går utöver vad som är normala politiska motsättningar.

Visst, det förekom hårda angrepp på George W Bush och Bill Clinton också. Men de handlade om politiken (Bush) eller privatmoralen (Clinton).

Attackerna mot Barack Obama är av annat slag. De handlar om hans själva ursprung. Är han egentligen alls amerikan? Är han inte född i Kenya och hans födelseattest från Hawaii förfalskad? Och hur som helst är han inte egentligen muslim istället för kristen som han påstår?

Anmärkningsvärt är också att republikanerna genast efter presidentvalet bestämde sig för att det allt överskuggande målet för deras politiska verksamhet var att förhindra att Obama skulle kunna bli omvald. Försäkringarna om att man ville samarbeta med den nyvalde presidenten övergavs efter bara någon dag. Sedan har allt handlat om att till varje pris förhindra att han får några politiska framgångar.

Därför är utslaget i högsta domstolen i förra veckan så viktigt (att Obamas sjukvårdsreform inte strider mot USA:s författning). Det är viktigt i sak därför att sjukvårdsreformen är Obamas viktigaste inrikespolitiska reform - trots att den fortfarande är rätt impopulär hos den majoritet av amerikanerna som redan haft en sjukvårdsförsäkring. Men det krävde oändligt tålamod och vilja till komplicerade kompromisser för att baxa igenom reformen.

Och hade då en av reformens hörnstenar - plikten att skaffa sig en försäkring - underkänts av domstolen som stridande mot författningen skulle bilden av Obama som en misslyckad president varit närmast omöjlig att övervinna.

Men med fem röster mot fyra beslöt domstolen att godkänna lagen, fast på delvis andra grunder än vad Vita huset argumenterat för. Den stora överraskningen var att domstolens ordförande John Roberts ställde sig bakom beslutet. Han har setts som en uttalat konservativ jurist, men den här gången tycks han ha insett att ett beslut att underkänna sjukvårdsreformen skulle på ett ödesdigert sett ha undergrävt domstolens trovärdighet hos en redan skeptisk folkopinion.

Under våren har jag blivit alltmer orolig för att Obama trots allt inte skulle kunna bli omvald. Han som i förra valrörelsen på ett närmast perfekt sätt fångade upp opinionsvindarna har haft det oväntat svårt att träffa rätt ton i sina uttalanden från Vita huset.

Samtidigt har föreställningen att republikanerna gjort det omöjligt för sig genom att alla deras kandidater tävlat om att ställa sig längst till höger i det politiska fältet visat sig klart överdriven. Opinionsundersökningarna har pekat på en mycket jämn strid mellan republikanernas Mitt Romney och presidenten.

Men högsta domstolens utslag kan betyda en nystart för Obamas kampanj. Visserligen kommer republikanerna nu att intensifiera sina attacker på sjukvårdsreformen. Men ironiskt nog kan det bidra till att övertyga fler amerikaner om reformens goda sidor. Romney har nämligen redan varit tvungen att lova att en hel rad av de nya rättigheter som lagen ger ska tillvaratas (på ett mycket bättre sätt) i hans hittills opreciserade reform.

Två utspel från Obama på sista tiden har också skärpt hans profil. Det ena gäller rätten för homosexuella att gifta sig. Romney är förstås emot det med argumentet att äktenskap är för en man och en kvinna (därmed ivrigt förträngande att hans morfars far för sin del ansåg att äktenskapet var för en man och fem kvinnor, mormonerna tillämpade månggifte på hans tid).

Det andra gällde att tillåta barn till illegala invandrare att permanent få stanna kvar i USA. I USA finns kanske tolv miljoner illegala invandrare, en uppenbart ohållbar situation som politikerna hittills misslyckats med att ta tag i. Obama utnyttjade presidentens rätt att kringgå kongressen med ett administrativt beslut. Naturligtvis löser inte heller detta schackdrag det större problemet. Men för miljoner spansktalande betyder det att deras barn eller barnen till någon som står dem nära kan satsa på en framtid i USA.

Romney har haft påfallande svårt att argumentera mot utspelet eftersom han inte vill utmana spansktalande väljare. Han talar därför vagt om att det är fel att inte istället satsa på en mer genomgripande reform - fast han måste vara väl medveten om att alla sådana försök strandat i kongressen.

Nu är valet naturligtvis inte på något sätt avgjort ännu. Det är fyra månader kvar till valdagen (6 november) och väljarna har ännu inte på allvar haft anledning att jämföra Obama och Romnney. Romney har vunnit den republikanska nomineringen mindre på grund av egna förtjänster än till följd av motståndarnas omöjlighet. Han har framstått som en man utan egna djupa övertygelser som varit villig att acceptera ståndpunkter som ligger långt till höger om mittfåran i amerikansk politik. Men vad tänker han vinna över Obama med?

Obamas akilleshäl är den svaga utvecklingen av den amerikanska ekonomin. Men kommer väljarna verkligen att bli övertygade om att riskkapitalisten Romney skulle vara bättre på att få fart på hjulen?

På nästan alla andra punkter föredrar väljarna Obama -- man tror till och med att han skulle vara bättre än Romney på att hantera en invasion av utomjordingar.

Men för att bli omvald räcker det inte med att vara omtyckt. Man måste också kunna övertyga väljarna om att man har en politik som kommer att göra livet bättre för dem under de närmaste fyra åren.