Moderna museet lyfter just nu fram en av den svenska 1900-talskonstens främste målare, den alltid hyllade Evert Lundquist. Man gör det med avsikten att visa hans måleri med nya infallsvinklar. Därför har man tagit bort alla stora guldramar, som skulle kunna signalera borgerliga ideal. Tanken är att man som betraktare skall kunna uppfatta måleriets inre kamp och målarens arbete att bemästra färgen som materia.
I den påkostade katalogen framhålls Evert Lundquist ambition att låta framställa sig som en välbeställd konstnär i kostym genom att själv analysera sitt måleri och dess uttryck. Därigenom lyckades han hemlighålla de depressiva krafter, som finns i hans målningar och hans osäkerhet inför måleriets syften. I själva verket var Evert Lundquist en målare med återkommande depressioner och som levde mycket ensam och isolerad.
Evert Lundquistutställningen har sitt fokus i försöket till omvärdering av hans konstnärskap men inte desto mindre är det Evert Lundquists makalösa fysiska behandling av färgerna, pastost, nästan skulpturalt byggs hans målningar till ömsom tunga, ömsom ljusa poetiska världar.