Saw III
Regi: Darren Lynn Bousman
I rollerna: Tobin Bell, Shawnee Smith, Angus Macfadyen, Bahar Soomekh
Filmstaden i Linköping
Vill du tillbringa nästan två timmar med att titta på bröstkorgar som slits sönder, ben som mosas, nackar som vrids av, män som badar i en sörja av ruttna griskadaver och på toppen av det, en hjärnoperation som utförs med en borrmaskin?
Då tycker jag att du ska gå och se "Saw III". Om du däremot tycker att en äcklig film måste ge något mer än kräkreflexer för att bli sevärd så stanna hemma.
Seriemördaren Jigsaws specialitet är att i ondskefulla "lekar" låsa in sina offer och låta dem döda sig själva eller varandra.
Nu ligger han på sin dödsbädd och iscensätter ett sista djävulskt spel som involverar hans lärling Amanda, en läkare och en far som förlorat sin son.
Det sägs att de två tidigare filmerna är riktigt bra, men som vanligt dras konceptet ett varv för långt. I stället för att följa en eller två personer genom Jigsaws prövningar hoppar filmen mellan många olika offer, vilket gör att det aldrig blir riktigt läskigt, bara äckligt. Kanske blir de osammanhängande tillbakablickarna mer förståeliga om man har sett föregångarna.
I slutet ges något slags antydan till psykologisk förklaring, typ: Jigsaw gör det här för att hans offer ska komma till insikt om sina egna liv. Precis som i "När lammen tystnar" och "Seven" framställs psykopatmördaren som väldigt intelligent. Bara det att här finns inget särskilt smart i dödandet.
Det intressanta i att behöva välja mellan att skada sig själv eller döda någon annan ges heller inget utrymme. Psykologiserandet faller platt, precis som resten av den här filmen.