Ny film
CC
Percy, Buffalo Bill och jag
Regi: Anders Gustafsson
I rollerna: Börje Ahlstedt, Hampus Nyström, Niklas Hjulström
Royal i Linköping
Ulf Stark har en flitig penna. Han har skrivit barnböcker, tv-serier och filmmanus. Filmerna är både baserade på hans egna böcker, som "Sixten", och på andras texter, som till exempel "Tsatsiki, morsan och polisen" eller kommande filmatiseringen av Barbro Lindgrens "Loranga, Mazarin och Dartanjang".
Personligen föll jag pladask för den strålande tv-serien "Dårfinkar och dönickar". Jag myser över att det blivit jultradition att visa kortfilmen "Kan du vissla Johanna" i tv, och kan inte värja mig mot charmen i "Tsatsiki . . .". Men jag har svårt att bli lika glad över "Percy, Buffalo Bill och jag", trots att Börje Ahlstedt åter-upplivar sina fiskunskaper från "Fanny och Alexander".
Det här är en nostalgisk, tillrättalagd tråkfilm. En historia som egentligen inte har några klara fel men som helt saknar puls. Slänger man in namnet Buffalo Bill i titeln måste man också våga vara lite vildare än så här. Det gäller framför allt de stela barnen som är allt för vuxenstrama. Hellre lite skavanker än ett blodfattigt berättande.
Det är lätt att tro att det är Ulf Starks förhärligande barndomsskildring från ett svunnet och soligt 60-tal som orsakar min distansering, men jag tror inte det. Jag brukar älska historier om den romantiskt skimrande dåtiden. Det borde även kunna gälla historien om Ulf som våldgästas av vännen Percy under sitt sommarlov hos farfar.