Helmer Osslund & Karin Mamma Andersson
Norrköpings konstmuseum
Pågår till 3 maj
I Skåne där jag bor räknas allt ovanför Hässleholm som Norrland.
Höjder över femtio meter är direkt ovanliga, och avnjutes bäst efter hissresa.
Just därför vimlar det heller inte av "höjdmålare" inom den sydsvenska konsten, det är något man får söka sig betydligt längre upp i landet för att finna.
På Norrköpings konstmuseum kan man just nu se två utställningar med norrländska konstnärer med förkärlek för höjder.
Fram till 3:e maj visar man Karin Mamma Andersson och Helmer Osslund - två konstnärer från två sekel som båda förenas av intresset för det norrländska landskapet.
Karin Mamma Andersson är kanske mest känd för ett måleri som jag skulle vilja beskriva som popmelankoliskt; gränserna mellan inomhus och utomhus har ofta luckrats upp i hennes bilder och hon lånar och "samplar" friskt från både konsthistoriska referenser och från samtiden.
Det norrländska landskapet bildar ofta en känslomässig klangbotten i hennes bilder, trots att det många gånger finns där mer som bilder i bilden, än som ett "riktigt" autentiskt landskap. Här är just Helmer Osslund en referens hon många gånger återkommer till.
Till utställningen på Norrköpings konstmuseum visar hon nu tolv arbeten - alla rätt nya, gjorda mellan 2001 och 2008 - vilket trots allt känns lite fjuttigt i jämförelse med de nästan 90 målningar som visas på Osslund-utställningen.
"All They Had To Do Was Dream" heter en målning som till det yttre uppvisar många likheter med Osslunds landskapsmåleri.
Ändå är det kanske skillnaderna som blir mest tydliga efter ett tag; när Osslund hela sitt liv sökte sig ut i det norrländska landskapet, verkar Karin Mamma Andersson snarare söka sig bort från det.
I målningens förgrund utspelar sig en känslostark mobbningsscen, och de barn som i bilden är utstötta verkar precis som titeln antyder inte ha mycket mer att göra än att just drömma sig bort.
Retrospektiven med Osslund är rakt igenom gedigen. Kronologiskt ordnad med verk från de tidiga åren på 1880-talet, fokuserad kring perioden då han går i skola hos Gauguin och med ett omfångsrikt urval av landskapsbilder från början av förra seklet fram till Osslunds död 1938.
Mest intressant upplever jag ändå den keramik Osslund gjorde under 1890-talet som konsthantverkare på Höganäs och Gustafsberg.
Här finns både vaser och akvareller som närmast svämmar över av ornamentik, dekorationer och arabesker - det vill säga allt det som gick på tvären med den modernism som just höll på att bryta igenom.
Ett stort svart moln tynger dock ner landskapen i Helmer Osslunds konstnärskap.
Det är ett känt faktum att Osslunds hyste antisemitiska åsikter vilket ofrånkomligt problematiserar all tolkning av hans konst.
Under 30-talet motsatte han sig till exempel att Isaac Grünewald skulle bli lärare på Konstakademien, enbart därför att han var jude.
I vilken utsträckning detta kommer att diskuteras på Norrköpings konstmuseums program under våren återstår att se.
Varje utställning med Helmer Osslund bör i alla fall på något vis göra det.
Patric Moreau är konstskribent bosatt i Malmö. Han har medverkat på Correns kultursidor sedan 1995 och skriver regelbundet för Kristianstadsbladet och Borås Tidning.