Mångkunnige Stefan Teleman har skiftande ansikten. Den borne tecknaren som älskar stora format och ett måleri med starkt socialt patos, visar i denna utställning en lyrisk ådra som i finstämda och somriga akvareller direkt fångar betraktarens blick. Det är en sann fröjd att låta den fångas i all fägring, och jag njuter av varje bild.
Men det är förstås inte bara det poetiskt präglade måleriet som strålar ut från stänk och flikar, till synes anlagda med nonchalant manér, som ögat möter. Det anas en underliggande ton av förgängelse, som gällde det att snabbt ta vara på möjligheten till glädje över naturens skönhet. Den fragmentariska figurationen stärker konstnärens budskap om vikten av att vara alltid och allestädes närvarande. Och häri ligger målarens uppdrag, som jag ser det.
Telemans landskapsinteriörer imponerar stort och kompletterar den i sig nog så differentierade bildvärld han vill utforska. Även i de enklaste motiven döljer sig gåtor att lösa och det är konstnärens uppgift att i konkreta termer förklara skapelseundret. I en del målningar abstraherar han formen, låter färgen tala och når direktkontakt med betraktaren, vars öga villigt vidgas att ta till sig den sensuella upplevelsen.