ny bok
Johanna Nilsson: De i utkanten älskande
Wahlström & Widstrand
"Man vill bli älskad. I brist därpå beundrad. I brist därpå fruktad. I brist därpå avskydd och föraktad", skrev Hjalmar Söderberg i "Doktor Glas".
Johanna Nilsson har med sin femte roman klivit rakt in i den sista av meningssatserna. De avskydda och föraktade, som alla bär på en önskan att älska och vara älskade.
Men hur älskar man utan att tidigare ha fått uppleva verklig kärlek och genuin omsorg?
Utkanten är ett Stockholmskafé på gränsen mot Solna. Därav namnet. Dubbeltydigheten är talande. De i Utkanten älskande är människor som befinner sig utanför samhällets normer och acceptans.
Här möter vi Sofia, transvestit, som förälskar sig i Mirja, kaféägarens dotter. Mirja drömmer om att bli fotomodell, men plågas av sin aggressive och sadistiske pojkvän. Till kaféet kommer också Bea, en deprimerad men förslagen tjuv.
Bea älskar på avstånd sin läkare. Denne är i sin tur besatt av kärlek till den kvinna han en gång var otrogen mot och som därför övergav honom. I sin inre värld är han driven till förnuftets utkant. Alla äskar de fel person.
Romanen börjar som ett beskrivande socialreportage. Gradvis vävs livsödena samman till en berättelse som är tät och oerhört mänskligt närgången. Johanna skriver med ett aggressivt vemod och stilla humor. Romanens tre huvudgestalter Bea, Mirja och Sofia bryter sig till sist loss från förtrycket med uppror som är lika livskraftiga som självdestruktiva.
Det är en svår konst att berätta om utanförskap utan att hemfalla åt schabloner. Men Johanna Nilsson har gåvan! Med ett sparsmakat och empatiskt språk skildrar hon såväl den yttre som inre världens utkanter. Resultatet är en fruktansvärd och vacker roman som ingen borde ha oläst. För vem av oss vill inte bli älskad? Vem av oss tvingas inte att kompromissa?