Linköping
Så kan man sammanfatta bokcirkelns sista träff, en ljus våravslutning med en mörk bok som väckte djupa diskussioner. Alla var överens om bokens strålande språk och dess tyngd som historiskt dokument. Men flera tyckte att Sofi Oksanens nya roman är svår med personer som byter namn och skepnad och hopp mellan tidslagren. Lite som "Tinker taylor soldier spy".
"Gruset i mina ord..."– Den lever inte riktigt upp till mina höga förväntningar efter hennes förra bok "Utrensning", sa Lena Svensson, men karaktärerna berörde mig. Liksom historien hon berättar från vårt grannland Estland.
Helena Pettersson hade önskat en lista med karaktärerna, som i gamla ryska romaner.
– Men jag tyckte så mycket om språket. Som "jag hörde gruset i mina ord"... jag blev också väldigt berörd av personerna, alla som dör, som Rosalie som plötsligt bara är bortsuddad från jordens yta. Rys.
JättespännandeMarcus Ressner tog det som en positiv utmaning att reda ut alla trådar i bokens "väldigt komplexa spindelnät".
– Man tvingas som läsare att nysta och dra i de här trådarna, det är jättespännande, som ett deckarpussel. En mörk, hemsk historia, man känner ju också så dåligt till de baltiska ländernas historia. Bara det!
Jakob Carlander hade särskilt fastnat för karaktären Edgar, en kameleont och medlöpare som alltid håller på segraren.
– Hans totala hänsynslöshet och pragmatism. Han förändrar sig ständigt, för att följa makten och få makt själv. Vem är förresten Edgar i samhället i dag?
Christer Fällman var "jättefascinerad" av boken.
– Bara detta att en så pass ung författare tar sig an så svåra ämnen, hon är otroligt ambitiös. Det är tur att hon finns, annars hade vi inte känt till Estlands historia, det var inget man läste om i skolan. Och hon ger den kropp, vilket språk!
Det var när Irina Lascar, som kommer från Rumänien, tog till orda som boken fick ännu en djupare färg för oss alla. Hon sa:
– Det påminner helt om det samhälle jag växte upp i. Edgar är sinnebilden för den kommunistiska aktivisten, den som alltid överlever. Tänk på att i Östtyskland var en av fyra informatör åt Stasi. En av fyra!
– Just det här att man inte kan lita på nån, inte familj, skolkamrater, nära vänner, man vet inte vem som är angivare. Vem som står var. Den känslan... Och ideologin malde och malde i skolan, tills man blev hjärntvättad. Boken är ett historiskt dokument över ett totalitärt samhälle, en beskrivning över hur kommunisterna faktiskt var.
– Och de intellektuella i Västeuropa på den tiden, de romantiserade kommunismen och förvrängde allting! Vi som bodde där upplevde något helt annat än det de hyllade. Numera pratar man ofta om nazismens elände, men alldeles för lite om kommunismens, säger Irina med eftertryck.
Var finns detta i dag, var finns Edgar? Irina får sista ordet:
– Jag har en väninna här i Linköping från Iran. Och vi har så mycket gemensamt! Olika ideologier, men samma förtryck.
Hanna Stjernfeldt är mitt i sin C-uppsats och hade inte hunnit läsa hela boken. "Efter det här samtalet blir jag än mer sugen på att fortsätta läsa när uppsatsen är klar".