Naturglädje och en flödande formfantasi präglar Mia E Göransson utställning. Känsligt utförda är hennes keramikplattor, där hon i keramikgodset låtit gjuta av delar av växtriket. Här finns skört återgivna stjälkar, blad, stammar med mera - som här och var i processen får en svag rödfärgning. De snyggt komponerade naturrelieferna i den vita glasyren känns subtilt, tilltalande.
Kombinationen av nyttoföremål och skulptur kommer till uttryck dels i bonbojärerna (karamellskålarna), dels i de trebenta ljusstakarna. I de förstnämna spretar blommor och blad ut från de fritt formade skålarna, som lyser gult från innanmätet. Fantasifullt, läckert! Dessa till synes sköra skapelser får dock sin stadga i och med att konstnären använder sig av det starka materialet benporslin.
Där de vita ljusstakarna står uppställda i rad, känns det som om de är på vandring. I alla händelser får man en känsla av att alla, med sina spretande ben, är personligt formade individer.
Slutligen har vi Mia E Göranssons senaste skulpturer, som på temat "Ny natur" gestaltar en smått surrealistisk formvärld. Där de nu likt en installation står uppradade, får jag också en känsla av att det handlar om en berättelse. Först de rosaskimrande, livgivande energisymbolerna (lampor), med blomma och ägg - som sedan övergår till mer livlösa och sotfärgade skapelser. Därefter mera avskalade föremål som leder till stenen och radarkontakten, innan solgula märkliga figurer återigen intar scenen. Naturglädje och miljöhot! Så kan man fantisera kring Mia E Göranssons fantastiska formvärld.
Helt klart är hon en spännande konstnär, som med skön estetik också väl behärskar hantverket.
LARS-OLA JOHANSSON