Kroatiska Nata?a Dragnics debut, den starka kärleksromanen "Varje dag, varje timme", har redan sålts till ett 30-tal länder. Berättelsen handlar om Dora och Luka som träffas i förskolan i den lilla kroatiska hamnstaden Makarska. Det är tidigt 60-tal och barnen är oskiljaktiga tills den dag då Dora måste lämna Luka och flytta med föräldrarna till Paris. De försöker skapa sig nya liv långt ifrån varandra; Dora utbildar sig till skådespelare, Luka går på konstakademin i Zagreb och utvecklar sitt måleri. I 20-årsåldern möts de igen av en slump när han ställer ut sina tavlor i Paris och hon besöker galleriet. Därefter följer en komplicerad och dramatisk kärlekshistoria där de träffas under korta och längre perioder. Luka lever i ett olyckligt äktenskap som han inte klarar av att lämna. Efter ett av deras kärleksmöten föder Dora en son som Luka är ovetande om. Boken avslutas 2008 då de närmar sig 50-årsåldern.
Nata?a Dragnic har lyckats fint med sitt levande bildspråk. Det är effektfullt med smärtsamma tankar och dialoger som leder mig mycket nära huvudpersonerna. På vägen sargas nära och kära hårt av Lukas och Doras omöjliga kärlek. Med små tidsmarkörer nämns murens fall och kriget i forna Jugoslavien. Miljön är förmedlad genom Lukas tavlor av havets färger och himlens moln: ”Penseldragen är hans andetag.” Dora gråter när hon ser ”en himmel utan moln” där de är en symbol för deras kärlek. De läser Pablo Nerudas dikter för varandra för att sätta ord på sina känslor.
När denna vackra kärleksroman avslutas står de åter på sin hemliga klippa vid havet med de återkommande orden: ”Vad gör vi nu?” ”Vi sticker härifrån.”