När Kristoffer Appelquist senast gästade Linköping, var det som inledningsakt i Raw-paketet för drygt ett år sedan. Det blev då en forcerad tillställning, som var bra men alldeles för kort.
Nu är han ute med sin enmansshow ”Drömmen om Amerika”, och har mycket mer utrymme att ta ut svängarna och breda ut sig på.
Frågan är då om han är tillräckligt stor, eller tillräckligt bra, för att kunna bära upp en och en halv timme själv.
Han inleder med att värma upp publiken genom att vända det traditionella publikhånandet mot sig själv. Det är roligt, men framförallt ett uppfriskande grepp.
Det blir dock inte mer än småroligt. När han går över i den egentliga delen av föreställningen lyfter det dock snabbt. Och högt.
Kristoffer Appelquist har under sin karriär skapat en egen specialitet i sina, till synes oändliga, utflykter som tar det ämne han berättar om ut på vilda utflykter som spretar åt alla håll, och kan landa i stort sett var som helst. ”Drömmen om Amerika” är full av sådant och innefattar bland annat ystande åsnor, glassingredienser och kottar.
Men han har också en underliggande och allvarligare sida av sin föreställning. Det är en kritik mot samhället som går från 1800-talets bondesamhälle och den tidens drömmar, till dagens samhällsklimat.
För att nå riktigt ända fram skulle nog detta ha varit något skarpare. Men å andra sidan räcker det ganska långt med att vara väldigt rolig också. Så, bara Kristoffer Appelquist räcker mer än väl för att göra en ståuppkväll väl värd pengarna.