En konstnärsprofil, som även är en av länets mest kända målare, visar färgstarka arbeten på Terrassen. Väldigt många är bekanta med Jan Davidssons konstnärskap, delvis tack vare den succéartade utställning med porträtt han genomförde på Passagen för en del år sen.
Nu har han gått igenom lagret i ateljén. En hel del av det som är med har visats i andra sammanhang. Enstaka verk har tillkommit på åttio- respektive nittiotalet. ”Svågern” och ”Estelle” tydliggör vilken skicklig porträttmålare Jan Davidsson är. Han har en personlig stil som kan prägla även porträttkonsten.
Under många år har han använt sig av djur i sitt måleri. Ofta lägger han in en tämligen föreställande gestaltning av i huvudsak vilda djur i ett mer eller mindre abstrakt sammanhang. Ett sånt grepp genererar olika tolknings- och upplevelsemöjligheter; dels presenteras djurens karakteristika, dels får de själva antyda för oss människor att de mycket väl vet att vi lever i samma värld, men att de, eller i varje fall många av dem, säkerligen ser den på ett annorlunda sätt.
Målningen ”Vägs ände” är ett fint exempel på Davidssons förmåga när han når som längst. Ett landskap pekar, med vidden av sin natursjäl, ut ett hus som sannolikt har en obruten historia av samklang, både med de som bott i det och med omgivningarna. Färgsättningen - spelet mellan varma och kalla färger och med angränsande mörka partier – är sällsynt lyckad. Ett antal tonsäkra val tillåter den här målningen att berätta en hel roman. Den skiljer sig en del från de övriga, men det är verkligen inte lätt att placera en hel kollektion på den nivån.