Wolfgang Peter Menzel: Ur askans minne -- en utställning om märkliga saker.
Stifts- och landsbiblioteket, Linköping.
"VARFÖR?" "DÄRFÖR!" Så kan man sammanfatta den olösliga, perpetuum mobile-liknande diskussionen om vad som är betydelsebärande och betydelsefullt för vem.
Wolfgang Peter Menzel har kopplat ett fiffigt grepp på den frågan med sitt utställningsprojekt på Stifts- och landsbiblioteket. "Ur askans minne" är titeln.
Tillsammans med vissa delar ur bibliotekets kuriosakabinett visar han ett eget föremålsurval där somt är konst och annat är bara insamlat. Avgör skillnaden den som kan, tycks frågeställningen vara.
Det är prydligt och elegant presenterat som om en reklambyrå varit inblandad. Föremål exponeras på svart botten som hos guldsmeden i eleganta montrar.
Till projektet hör en utförlig nummerkatalog med kommentarer till varje föremål av Menzel själv. I texterna talar han om sig själv i bestämd form tredje person singularis som "konstnären". Det blir som om konstnären vore en litterär konstruktion och föremålen rekvisita därtill. En spännande tanke inte minst på ett bibliotek.
Texterna har ett mycket pretentiöst anslag. Det får inte sällan en parodisk effekt som jag trots allt inte uppfattar som avsiktligt, med statements som t ex: "Tidens eldsken tänder tankens ljus som når långt in i historiens mörker."
Men sammantaget är det ändå ett intressant projekt som föder många tankar.
Ur askan föddes fågel Fenix, symbolen för uppståndelse, förnyelse och evigt liv. På ett plan, det som är intressant här, handlar det om hur föremål blir konst, eller på annat sätt bärare av ett symboliskt eller representativt innehåll utöver sig själva.
Utställningen väcker frågor om vad som ska ingå i samhällets minne. Vem ska välja och varför? Det är lätt att hitta ett unikt kranium av marmor både i samhället och i museisamlingar. Det är lika svårt att hitta till exempel en sockerdricksflaska från femtiotalet, den första läsk många i min generation drack, den första sinnebilden för lyx. En viktig symbol för fest och framåtskridande för oss.
Menzel presenterar saker som ofta är mycket personliga, till exempel föremål med anknytning till "konstnärens far".
Och hans historia om "konstnären" blir på ett sätt en berättelse om vår tid och hur man kan se på sig själv, sitt sammanhang och sin historia.
Det är en klurig kedja av länkade tankar de här utställda föremålen och deras relationer skapar. En liten betongflisa får en helt ny innebörd som politisk relik när vi får veta att den härrör från Berlinmuren.
Är det skillnad på kuriosa och kuriosa? En intressant frågeställning skulle komma i fokus om Menzel skänkte sina föremål till biblioteket. Skulle man då ta emot hans kuriosasamling? Den är ju lika intressant som den man har fast på ett annat sätt. Och egentligen av samma värde både representativt och vetenskapligt.
Utställningen är gjord som en del i en kurs i utställnings- gestaltning.
Utställningen pågår till 2 januari.