Mohammad Fazlhashemi: Den arabiska våren

Fazlhashemi är idéhistoriker och professor i islamisk teologi och filosofi i Uppsala. Han menar att den arabiska våren inspirerades av den iranska gröna oppositionsrörelsen som protesterade sommaren 2009, efter att reformvänliga kandidater förlorade valet. Men denna oppositionsrörelse misslyckades då regimen reagerade med brutalt våld. Icke-våldsmetoderna som användes i Egypten under den arabiska våren var däremot framgångsrika och ledde till slutet på Mubarak-eran.

Liksom i Iran var de unga i Egypten som använde sig av de sociala medierna högt utbildade och kosmopolitiska. Paradoxalt nog banade dessa liberaler och vänsteranhängare vägen för inblandning av det muslisma brödraskapet.

Fazlhashemi undersöker inte polariseringen mellan de islamiska och sekulära grupperna i detalj, även om denna polarisering kanske är utmärkande för den arabiska våren i Egypten. Detta visade sig inte minst när det gäller skrivningen med sharian i grundlagen som nyligen antogs.

Den demokratimodell som kanske främst förknippas med den arabiska våren beskriver Fazlhashemi som ”muslimernas demokrati”. I en sådan demokrati betraktas islams lagar och föreskrifter inte som eviga sanningar. Istället ska de ständigt tolkas. I en ”muslimernas demokrati” ska islams etiska regler erbjuda en garanti för demokratins grundprinciper. Sharialager som tillämpas i rättsskipningen måste värna om mänskliga rättigheter och demokratins grundprinciper.

Även andra krafter än de ungas längtan efter frihet ligger alltså bakom den arabiska våren. Irans vicepresident Mohammad Reza Rahimi har kallat den arabiska våren för ett ”islamiskt uppvaknande” med inspiration från den iranska revolutionen 1979. Då infördes en teokratisk modell där den högsta rättslärde har all makt.

Men enligt Fazlhashemi är ledare i andra länder skeptiska när det gäller den iranska modellen med tanke på den religiösa indoktrineringen och, paradoxalt nog, sekulariseringen som har uppstått på grund av denna indoktrinering.

Fazlhashemis bok ger en rik bild av krafterna bakom frihetslängtan i Mellanöstern och Nordafrika. Fazlhashemi kritiserar dem som anser att det skulle finnas en absolut motsättning mellan Västerlandet och Orienten, mellan den västerländska, liberala demokratin och ”muslimernas demokrati”.

Istället uppstår nya kombinationer och korsbefruktningar när människor från olika håll möts, menar han. Enligt skeptiker utvecklades den arabiska våren dock snart till en arabisk vinter. Huruvida en ”muslimernas demokrati”, som Fazlhashemi beskriver den, kan förena de olika grupperingarna bakom den arabiska våren återstår att se.