Gunnar Ardelius har tidigare skrivit tre ungdomsböcker varav en har blivit nominerad till Augustpriset. Nu kommer hans första vuxenroman där frihetslängtan är den röda tråden. Liberia är landet som betyder frihet och dit reser Hektor för att arbeta som personalchef för det svenska gruvföretaget LAMCO i slutet av 60-talet. Han har med sig sin fru Margret och tonårssonen Mårten och alla tre har en förhoppning om att finna ett nytt spår i livet när de lämnar Sverige. Hektor är vilsen efter att hans far har tagit livet av sig och hans relation till Margret är allt annat än god. Han sticker huvudet i sanden när konflikter närmar sig och känner sig underlägsen sin chef Ture. Margret å sin sida är tablettmissbrukare vilket leder till häftiga vredesutbrott. Hon har en förälskelse bakom sig som har resulterat i en graviditet där hon har tvingats genomgå en abort i Polen. Fri abort är ännu ej aktuellt i Sverige och tidsandan förstärks av ord som rökruta, senapsfärgat korvpapper och Cirkelkaffe i denna geniala berättelse där sonen Mårten har huvudrollen. Han har lämnat sin älskade Laura i Sverige men är ändå den som lättast anpassat sig till det nya landet. Mycket beror på Ormpojken som är familjens trädgårdsboy och blir hans nära vän. Mårten är en frisk fläkt, radikal och ställer sig på liberianernas sida när det blir vild strejk i gruvan vilket får ödesdigra konsekvenser.
Författaren har med fingertoppskänsla fångat in hettan, fukten och den röda dammiga jordens Liberia som tränger sig på familjen."En familj utan ett inre sammanhang, tre nitlotter handlöst fladdrande i en tombola". Ardelius berättar med ett lysande språk huvudkaraktärernas inre och yttre liv i denna mycket spännande berättelse. Jag känner dofterna, ryser när en svart mamba ringlar i gräset och hör malmtågen köra genom det afrikanska landskapet. Boken är en angelägen röst om hur livet kan ha varit för många svenskar som ville arbeta för något gott i ett annat land men där sanningen blev en helt annan, gestaltat genom Margrets tanke: "I Liberia var hon en blomma uppryckt med rötterna, egentligen hörde hon hemma på torrbackar, mossar och fattigkärr, här var hon alldeles naken och skör".