Ny film
CCCC
Pusher II
Manus och regi: Nicolas Winding Refn
I rollerna: Mads Mikkelsen, Leif Sylvester Petersen, Zlatko Buric
Royal i Linköping
Knark och spädbarn är den mest obehagliga av kombinationer. Läggtill vapen, bilstölder, och en total likgiltighet för vad som är rättoch fel och du har fångat en stor del av "Pusher II".
Men berättelsen om den misslyckade brottslingen Tonny (MadsMikkelsen), som precis återvänt till verkligheten efter 13 månadersfängelse, är inte det minsta okänslig. På något märkligt sätt blirbrutalt våld och impulsiva vredes-utbrott ett nyanserat bevis på hurfullständigt utsatta människor faktiskt kan bli. Historien utspelar sigi Köpenhamns undre värld och samhället som avbildas är helt rotlöst,utan någon som helst struktur.
Tonny har struntat i det mesta under sitt liv, till-fredställt sinabehov genom småfiffel och stölder. Hans enda regelbundna relation tillen annan människa verkar vara den han haft med sin far, och då har detmest handlat om kriminella affärer.
När Tonny får reda på att han är pappa till en oplanerad liten pojkeser han för första gången en anledning att ta kommando över sitt liv.Att återfå respekten från sin far, Köpenhamns störste gangster, kanvara en utväg. Men Tonny misslyckas och istället för att imponera påsin pappa gräver han sig bara djupare och djupare ner i brottsligheten.Till slut uppstår en helt olöslig situation.
Regissören Nicolas Winding Refn är känd för att ge mycket utrymme åtsina skådespelare i rolltolkningarna. Kanske är det orsaken till dettajta, trovärdiga och spontana skådespeleriet.
Mads Mikkelsens sätt att karaktärisera Tony, en person helt utansjälvinsikt som mest påminner om en hund som fått ta emot för mycketstryk, är fenomenalt. Han behöver inte säga så mycket, Mikkelsenskroppsspråk och blickar är tillräckliga. För sin prestation har hanfått Bodilpriset, Danmarks motsvarighet till våra svenska guldbaggar,för bästa manliga huvudroll.
"Pusher II" gör ont att titta på och tvingar fram åsikter om karaktärerna, utan att tydligt tala om vad manska tänka. Historien om Tonny har inget slut. Eller rättare sagt, denslutliga upplösningen skapas nog främst genom betraktarens egen tro påmänskligheten.
Den som sett Winding Refns tidigare filmer "Pusher" eller "Bleeder"håller nog med om att han står för en ny slags dramaturgi som bidrartill att göra Danmark till en av Europas starkaste filmnationer.
"Pusher II" är inte lika adrenalinfylld som sin föregångare, men den är mer genomarbetad och minst lika ångestfylld.