Den här utställningen utgör en provkarta på varierande uttryck och stilar, en redovisning över ett sökande. Totalintrycket blir således inte särskilt homogent. Dessutom är lokalen överhängd. Antalet verk borde ha skurits ner till hälften.
Men... troligen vill konstnären visa vad han kan. De flesta bilder har en tydlig ungdomlig karaktär. Häftiga tatueringar breder ut sig på lättklädda kvinnor. Bearbetningen av dukarna är tämligen ojämn. I något fall har vikten lagts vid en prickig klänning, i ett annat vid själva tatueringarna. I det senare fallet borde kvinnans hår inte bara ha antytts.
Ett antal porträtt utmärks av en långt gången stilisering. Det verkar uppenbart att förlagan har varit databehandlade fotografier. Den här sortens "förenklade" uttryck ställer krav i motsvarande grad. Hammarberg har inte riktigt lyckats gjuta in tillräcklig konsthalt i dem. På ett mer traditionellt porträtt, av ett barn, har det lagts ner mer jobb. Det är en anledning till att just det besitter en annan tyngd, förefaller mer berättigat.
Till de mer spännande verken hör ett par som kan liknas vid klotterplank. Här har det målats, ritats, klippts och klistrats ihop sammanhang som har kommit att utgöra tanke- eller dagboksbilder, av en i huvudsak privat natur.
Sammanfattningsvis kan man önska att Hammarberg till kommande visningar lämnar den juvenila anstrykningen och presenterar tydligare anspråk.
SIEVERT SJÖBERG