Ladan är helt tom, sa finansminister Magdalena Andersson förra veckan, och fortsatte: "Det är inget dukat bord vi kommer till – det är helt avskrapat. Frågan är om ens bordet står kvar."
Sedan var debatten igång. Är ladan verkligen tom? Och förresten ska ladan inte vara full, kommenterade Correns ledare. SvD:s ledarblogg tyckte att problemet är att kossan aldrig blir mätt.
Det handlar alltså om Sveriges statsfinanser. Vems bild som är mest träffande ska jag låta vara osagt, men ur ett språkligt perspektiv kan man konstatera att metaforerna lever i högsta välmåga i politiken.
I senaste numret av Språktidningen finns en spännande artikel av Erik Niklasson som handlar om metaforernas makt över vårt tänkande. Exemplet med ladan visar en grundläggande funktion hos en metafor: den förklarar någonting komplext och abstrakt (statens finanser) med hjälp av någonting konkret och lättbegripligt (en lada).
Men Niklasson skriver också om hur metaforer verkar i det dolda. Vid försök har det nämligen visat sig att valet av metafor påverkar människors åsikter. Ett exempel som refereras handlar om brottslighet och hur olika metaforer – brottslighet som "odjur" respektive "ett virus" – påverkar vilka åtgärder man förordar, hårdare straff eller fokus på bakomliggande orsaker. Men nästan ingen i försöket förstod att valet av metafor hade påverkat dem.
Det här öppnar för intressanta perspektiv på det politiska språket.
En slutsats är också att metaforernas påverkanseffekt bryts när man blir medveten om hur de fungerar.
Vad har vi haft för målande, minnesvärda metaforer i den svenska politiken? Hör av er!