ny bok
Människans ohjälpliga ensamhet och aldrig upphörande försök attlindra den är ett ofta återkommande tema i litteraturen. JournalistenKatarina Danielsson tar upp det från den lättsamma sidan i sin andraroman.
Tvillingparet Elsa och Elliot är lika som bär, delar allt, och skaalltid komma att göra det. Åtminstone är det vad Elsa tror i barndomen.Men redan det annalkande vuxenlivet förändrar det närmast symbiotiskaförhållande de båda haft, och när Elliot sedan omkommer i enolyckshändelse tvingas hans kvarlämnade syster inse att deras gemenskapkanske ändå inte var så fullkomlig som hon velat tro. Elliot var intebara hennes bror, hennes yang och felande hälft. Han behövde även andraän henne.
Bittert ensam försöker Elsa blåsa nytt liv i en tynandekärlekshistoria, vilket resulterar i dottern Sara-Lisa. Danielsson hardedikerat sin bok till sin egen dotter -- och hon klämmer verkligen utvartenda uns av moderslycka ur berättelsen. Det är hjärtenypandeibland, men så småningom också lite tjatigt.
Över huvud taget blir alltsammans, det underliggande allvarligatemat till trots, lite för sött den här gången. Trevligt,pastellfärgat, luftigt -- men sött. Mera bett i betraktelserna och meraav drastisk svart humor hade piggat upp, som den som glimtvis finns idet kärleksfullt klarögda porträttet av tvillingarnas farfar.Tillsammans med den slagfärdiga lilla Sara-Lisa är han min störstabehållning av historien.