En lekfullhet som vill överbrygga generationer utmärker Gustavssons konst, inte minst i de två oljemålningar han nu visar. Storlek och utförande gör att de innebär en delvis ny bekantskap för hans publik.
Men man känner igen hans sätt att omgärda sina figurer med vita fält. Just i målningarna på duk är dessa avsnitt genomkorsade av tämligen figurativa linjer, så att ett underliggande scenario tar form. Men det är de kolorerade partierna som först tar till orda. Tack vare de olika skikten uppstår en spänning, både vad gäller djup och skeenden. De genererar också bränsle och näring till lekfullheten.
Pastell på papper har varit ett signum för Jimmy Gustavsson. Här har han kompletterat pastellfärgen med olja. Ett resultat har blivit att hans gestalter har fått en mer distinkt framtoning, kanske till och med större integritet. Färgen känns även mer mättad, framhäver former och volymer på ett tydligare sätt.
Oftast handlar det om djur, eller djurliknande existenser. De är framställda på ett egenartat vis, så att deras inneboende styrka hamnar i förgrunden. Att de kan se luggslitna och tilltufsade ut, indikerar i första hand att de besitter en erfarenhet, ett självmedvetande och en personlig historik.
I den här utställningen kan man se att Gustavsson gjort framsteg när det gäller utnyttjande av bildytan. De ljusa partierna spelar sin roll på ett väl avvägt sätt.