Elisabeth Moritz
Galleri Sander, Linköping
Pågår till 26/11
De aktuella verken ger en tydlig känsla av en avvägd och sparsmakad hållning. Färgerna domineras av svart och silver, ibland med en antydan till varm ockra. Initialt kan man tycka att bilderna är besläktade med de i övermåttan fabricerade som vissa inredare har en förkärlek för, men det skenet bedrar.
Elisabeth Moritz verk gömmer på mycket mer än bara flashig yta, till exempel lyckade skulpturala ambitioner.
Formerna styrs av det outslitligas värden, oberoende av tid, epoker och ideal. Låt vara att man på ett enkelt sätt kan få en perfekt balans i en stående målning med hjälp av en avlång triangelform med spetsen riktad neråt. Men bara därför är det förstås inte förbjudet att använda sig av sådana knep.
Detsamma kan för övrigt gälla runda, centrerade former. Det är vad man lyckas ladda dem med, det slutliga uttrycket som har betydelse.
Man kan tycka att Moritz utsätter sig för risken att bedömas såsom sökande anslående effekter. Bladsilver, anbringat på mattsvart duk, ger ju onekligen en omedelbar, visuell skärpa. Sättet på vilket silvret är anlagt, på stora ytor, stora dukar, tar emellertid slutresultaten så pass långt att andra kvalitéer och egenskaper kommer i förgrunden.
Det torde vara svårt att undgå att märka att konstnären lyckats gjuta in en närvaro av "något annat" i påfallande många av bilderna. Vad detta "annat" är låter sig inte beskrivas i en handvändning, men det har med ett slags ekon, eller återhållna signaler att göra.
Man kan inte hävda att det här skapar liv i bilderna i vanlig mening. Det handlar mer om ett subtilt åskådliggörande av möjligheter, både rent fantasibundna och sådana som kan leda vidare.
Verket "Sibyllas källa" visar två grova, silverskimrande ringar. De här ringarna kräver att man föreställer sig att man betraktar dem ovanifrån, trots att de hänger lodrätt. De vill också att man funderar över "materialet", som ju reellt sett består av bladsilver på bemålad duk, men som för ett öppet sinne också kan utgöras av allt ifrån någon ovanlig bergart till stelnat månljus.