En strålande jurist med skön, avspänd framtoning, stort mod och östgötska språkmelodin i behåll.
Född 1950 i Kisa. Pappan jobbade vid SJ, Göran fick som alla ”lantisar” åka in till Linköping för att gå i gymnasiet. Var på utbytesår i USA, kom hem och gick ut Katedral med toppbetyg. Gick försvarets tolkskola och blev sen stjärnstudent i Uppsala.
Varför förstör han nu sitt liv och sitt eget eftermäle med Quickaffären?
Ni såg säkert Veckans brott i tisdags där han påstår att alla vi andra gått på en ”blåsning”, när vi tror på journalisterna Hannes Råstam och Dan Josefsson och de åklagare som utrett fallen igen. Han håller fast vid ”teknisk bevisning” i form av en likhund som markerar, men där ingen hittar några fynd. Inga fynd på en enda av de påstådda brottsplatserna. Och en misstänkt som erkänner 30 mord!
Om Göran Lambertz höll sig till att domarna i tingsrätterna och hovrätterna är riktiga, liksom domskälen, om man ser till vad som lades fram vid rättegångarna, då vore saken ur världen.
Men han stannar inte där. Som en vilde framhärdar han i att även polisutredningarna varit kanon. Ja, han går så långt att han tror att Quick begått två av de mord som Högsta domtolen friat honom för.
Han har sin yttrandefrihet och ingen politiker ska komma och snacka om avsättning av en domare. Även om det är djupt opassande att en domare i Högsta domstolen vädrar sådana åsikter om en friad person. Att han drar ner förtroendet för rättsväsendet.
Tänk om han faktiskt har rätt förresten?
Ja, men vänta nu, hur sannolikt är det att HD tagit fel? Finns det något enda känt fall där HD friat någon, som sedan visat sig vara skyldig. Alltså, någon frias men erkänner på sin dödsbädd, eller nya bevis dyker upp.
Har det hänt? Nånsin?
Svar: Nej.
Inte såvitt jag kunnat utröna. Någon friad kan ju ha varit skyldig, men behållit sin hemlighet i döden förstås, det kan ingen veta.
Men med den Brasklappen är svaret alltså: Nej. HD har aldrig tagit fel.
Varför strider då Lambertz som en tok och viftar med rättfärdighetens svärd i denna hopplösa kamp?
Kanske vill han rädda sitt skinn och försvara sin egen, alltför lättsamma utredning av Quickdomarna 2006, när han var JK.
Kanske är han bortkollrad av sina vänner i vad han själv kallar ”Quick-laget”; polisutredaren Seppo Penttinen, åklagaren Christer van der Kwast och journalisten Gubb Jan Stigsson.
Kanske lider denna intelligenta och modiga man av det som kallas ”excellens”, ofelbarhet.
I Kisa hör jag att ingen person är så rättskaffens som Göran Lambertz. Allt igenom hyperhederlig. Och rättfram. Har han rätt, så har han, och talar om det. På sin Facebooksida skrev han i tisdags inför Veckans brott: ”Med den dramaturgin lär jag inte ha en chans. Det är skönt att i stället ha rätt”.
Det är så sorgligt att en sådan människa går bort sig i omdömeslöshet och förstör sitt eget liv. Sorgligt och oförståeligt.