NY FILM
CCCC
Sophie Scholl -- den sanna historien
Regi: Marc Rothemund
I rollerna: Julia Jentsch, Fabian Hinrichs, Alexander Held
Royal i Linköping
Tysk film har inte varit så här vital på länge -- och glädjandenog tar den sig till Sverige! Många filmer vill göra upp med nazismen.Den som berört mig mest i år är Oliver Hirschbiegels "Undergången --Hitler och tredje rikets fall". Framför allt för Bruno Ganz porträtt avAdolf Hitler. Att han får Hitler att framstå som mänsklig har upprörtmånga som föredrar att demonisera diktatorn. Jag tycker att Ganz ochHirschbiegel gör rätt, en nedtonad Hitler blir mer komplicerad att taställning till.
Det är en händelse som ser ut som en tanke att filmen "Sophie Scholl-- den sanna historien" går upp i Linköping samma helg som nazisternademonstrerar här. Den handlar om det idealistiska syskonparet Sophieoch Hans Scholl. De är ju de mest kända tyska motståndarna till Hitlervid sidan av Schenk von Stauffenberg och hans misslyckadeattentatsförsök.
Den 18 februari 1943 ertappades syskonen Scholl med att dela utantinazistiska flygblad på universitetsområdet i München. De varmedlemmar i motståndsrörelsen Vita Rosen som då hade insett attnazisterna var militärt underlägsna de allierade och för att spara livoch lidande ville få ett snabbt slut på kriget. De är extremtoförsiktiga i sin aktion och åker omedelbart fast.
Större delen av filmen utspelar sig i det dystra rum där Sophieförhörs av Gestapo-officeren Mohr. Förhören får snart karaktär avdiskussion mellan två idealister. För Mohr är nazismen någotrationellt, logiskt och självklart. Lagen är till för att följas, punktslut.
Sophie Scholl argumenterar från sin övertygelse. Nazismen är dömdatt gå under och för henne står det egna samvetets röst över allasamhällslagar. Hon försvarar med emfas sina värderingar även fastän honinser att hennes hållning kommer att leda raka vägen till giljotinen.Det intressanta är att vi inser att Mohr efterhand tar intryck avScholls argument. Men det skulle han aldrig erkänna själv.
Julia Jentsch (som tidigare setts i "Undergången" och "De feta årenär förbi") är självlysande i rollen som Sophie. Alexander Held somspelar Mohr är lika övertygande. Paret bjuder på ett förtätat,politiskt kammarspel. Det här är i hög grad en skådespelarfilm.
Filmen rekommenderas varmt: den är välgjord, engagerande ochspännande (trots att man vet hur allt kommer att sluta). Ändå har jagtvå invändningar. Man får veta alldeles för lite om Vita rosens arbeteoch hur medlemmarna har nått fram till sin starka övertygelse. Sentycker jag att Sophie Scholl (liksom brodern) är för helgonlik för attvara helt sann. Motståndet mot "diktaturens kreatur" -- för att citeraOlof Palme -- vinner inget i längden på att de goda krafternaidealiseras.