Ur det känsligt ockrafärgade ljusdunklet växer Örjan Wikströms målningar fram. I ett utsnitt av det djupskiktade rummet finns människovarelserna stillsamt vilande i olika positioner. Men en röd-blå-orange färgtoning, som stadgas med svärtade skuggaccenter, förmedlas närhet, värme och poesi. Den lite flödande och vaga modelleringen tillsammans med flera skikt av akrylfärger skapar en atmosfär av harmonisk förening mellan människor och miljö.
Örjan Wikström har genom åren hållit fast vid sin motivkrets av ofta ensamma varelser i ett utsnitt av ett rum. En sorts koncentrerade ögonblick i stämningsfulla möten. Inspirationskällan för motiven är fotografier, antingen tagna av honom själv eller hämtade från förgångna tider.
På en utställning som den här, med många bilder med likartad karaktär som hänger tätt, så kan man få en känsla av att allt flyter samman. Liksom i en sekvens av kopierade filmrutor. Även om det i sig självt kan kännas spännande, så blir upplevelsen större om man nära och ostört betraktar varje bild för sig.
Bland mina favoriter finns "Granada" och "Kyssen", den blå-violettvitskimrande "auran" runt de jordbruna varelserna känns här smått magisk. En särkilt målerisk kvalitet och värme förmedlas även med motivet "Par".
Ja så kan man uppleva olika stämningslägen beroende på färgtoningen och graden av stramhet i den omgivande arkitekturen. Genomgående känns bilderna välkomponerade och framför allt besjälade med en förtätad poesi.