Jan Håfström: Den eviga återkomsten
Passagen, Linköping
Pågår till 4/10
Intresset för dramatiska händelser och situationer som sticker ut fanns redan i tidig ålder hos Jan Håfström. I den här utställningen visar han bland annat teckningar från åldern sju till tio år.
Lite vågat kanske man kan tycka, i förstone. Men sanningen är att teckningarna spelar en sammanlänkande roll, samtidigt som innehållet är avgjort mer än bara kuriöst. En tidig uppfattning om linjespel och proportioner framskymtar i de sextioåriga bilderna.
Men största vinsten i att visa dem tillsammans med nutida verk ligger i en redovisning av kontinuiteten i intresset för det dramatiska och tillspetsade. En märklig bild från den här tidiga perioden föreställer en välgödd man som tagit en tronliknande konstruktion i besittning. Han omges av dödskallepålar på ett sätt som för tankarna till Joseph Conrad och hans Kurtz. Eftersom konstnären knappast kan ha läst "Mörkrets hjärta" i den åldern, funderar man på om bilden är en sorts arketyp av ondskan.
"Den eviga återkomsten" består av tre delar: barnteckningarna, en dödskallegrotta, och framför allt ett åttiotal figursågade målningar. De senare speglar - med ett bildspråk som för tankarna till serietidningar - utkristalliserade, oroväckande, omvälvande händelser och omständigheter i mänsklighetens historia liksom hos uttryck för vår gemensamma föreställningsvärld. Olika konstellationer såväl som enskilda bildobjekt erbjuder en rad tolkningsmöjligheter och torde tilltala en bred kategori besökare.
Håfström bjuder på något av en upplevelseutställning, där den som vill kan fantisera kring figurer som Robinson Crusoe eller soldater från ett avlägset ökenkrig, men där också möjligheterna att referera och intellektualisera är i det närmaste outtömliga.
Huvudfiguren i kontexten är Mr Walker, Fantomens andra sida om man så vill. Man kan undra varför en uppburen konstnär lägger en sån vikt vid en fantasifigur som Mr W. Dock torde det vara ett gott och användbart val. När den trikåklädde vill förändra sitt yttre, för att smälta in i diverse befolkade omgivningar, är Walker det närmaste han kan komma "en vanlig människa". Och finns det ett bättre exempel på en sån omvänd förklädnad? Att förvandla sig från en extrem gestalt till en någorlunda vanlig ger infallsvinklar som annars aldrig skulle uppstå. Håfström kan se med Walkers ögon.
Ensam, okuvlig och med ett orubbligt behov av att uppdaga, blir Mr Walker en ciceron som tar utställningsbesökaren med på en tur i vitt skilda, men alltid speciella sammanhang. Det kan handla om allt ifrån Gustaf II Adolfs svanesång till den fatala effekten av en stridsvagns framfart, eller den förundran som den klassiska posen hos en schakalhövdad egyptisk gudom skapar.
Jan Håfström har undersökt tillvaron ur en mängd olika vinklar. Här redovisar han en kontinuitet i sitt bildskapande, hela vägen från barnteckningarna till dags dato.