Linköping
Förra året kom Leif Liljeblad ut med den maffiga konstboken "Fågelmöten jag minns". 170 sidor med korta, direkta texter och ett 80-tal fågelmålningar av klassiskt snitt. Alla skildrar verkliga möten med fåglar, alla är tagna ur minnet.
Det började hemma i Linköping när Leif bara var 5 år.
– Vi bodde i Tannefors och pappa väckte mig en tidig vårmorgon, han hade gjort smörgåsar och varm choklad...
Första fågelmötet blev med en tjädertupp. Varför minnet etsade sig fast vet inte Leif själv, men naturintresset väcktes.
Han blev fältbiolog under skoltiden i Linköping, han läste till mellanstadielärare i hemstaden men fick sedan jobb i Dalarna. Där bodde han och familjen i tolv år. Fritiden fylldes av natur, labradorer och måleri. Sedan 1987 målar han på heltid. Han flyttade, som Leif, säger "hemåt" för snart 20 år sedan, till Adelövs gamla pästgård som ligger mellan Tranås och Gränna. Där jobbar han och hustrun Inga-Lena tillsammans med konstateljén, kennel och hundkurser.
Nu ska han ställa ut ett 20-tal oljor och drygt 10 akvareller på Galleri R i Linköping (med start 9/2). De flesta visar fåglar, men även en eller annan räv.
Vad är så fascinerande med fåglar?
– Ja, jag är ju inte sådan fågelskådare som är intresserad av att räkna kryss och bocka av så många arter som möjligt, säger Leif dröjande.
Han har lite svårt att med ord förklara sin livslånga kärlek till fåglar. Det är något magiskt med fjäderdräkten, naturen, samspelet, att få komma nära, menar han.
– Jag är intresserad av dem som skapelse, tänk att riktigt se deras fjädrar på nära håll, de kanske ser grå eller bruna ut, men det är massor av färger.
Samtidigt deltog han i säkert 20 stora fågeljakter med sina apporterande hundar bara i höstas.
– Ja, så länge man inte slutar äta kött helt så ser jag ingen konflikt i det, jag äter hellre en and som fått leva fritt än en kyckling som gått tätt, tätt inomhus.