Med kärlek till landsbygden och Monica Z

Teater

Djävla mansfôlk - en hyllning till Monica Zetterlund

Med Åsa Bergh, sång och prat, Andreas Aarflot, piano, och Bosse Sandberg, blåsinstrument

Arrangör: Mjölby riksteaterförening

Östra Tollstad bygdegård, Mantorp, 4/11

Har drabbats av en uppflammande kärlek till bygdegårdar och gamla godtemplarloger. De finns kvar. Ja, de gör det på många håll, och landsbygdens folk fyller dem med aktiviteter och kämpar på i det lilla för att hålla både sin bygd och sin själ levande.

Nyligen var jag hos Västra Eneby kulturförening utanför Kisa och pratade bokcirklar. Där har de tagit över den nedlagda skolan/församlingsgården och ska ha vävning, kultur, kurser. "Det ska lysa i fönstren varje kväll", sa eldsjälen Erik Björklund.

I lördags var jag på privatkalas i Åkerbogården i Linghem, inget mindre än en folkrörelseklenod med sin väggmålning och kultiga inredning.

Och i måndags kväll satt jag i en så gott som fullsatt bygdegård i Östra Tollstad utanför Mantorp och såg föreställningen "Djälvla mansfôlk, en hyllning till Monica Zetterlund".

I centrum står sångerskan och musikalartisten Åsa Bergh, som spelade Ulrika i Västergöhl i originaluppsättningen av "Kristina från Duvemåla" i Malmö 1995. Hon kompas av två superproffs, Andreas Aarflot på piano och träblåsaren Bo Sandberg.

De bjuder på ett radband av Monicalåtar från jazz-, vis- och revyscenen. Och textförfattarna är inte dåliga; Fröding, Tage Danielsson, Povel Ramel, Beppe Wolgers.

Åsa Bergh är själv från Värmland och talar mellan varven en skön, okonstlad värmländska. Hon är smart nog att inte försöka härma Monica Zetterlund, varken utseendemässigt eller i sången. Hon drar några historier och stämningen är småmysig med mycket igenkänning. Svärtan får inte så stor plats här, men Åsa Bergh och musikerna gör ett bra jobb och deras tolkningar av låtarna är fina.

Monica Z är ju hetare än någonsin och vid långborden i kaffepausen pratar vi i publiken om filmen, som vi gillar. Föreställningen är helt annorlunda, det är en hyllning genom sångerna, ingen livshistoria.

Trion har turnerat runt på landsbygden i snart två år med sin föreställning, nyligen var de i Malexander.

När de sitter framför svarta tavlan och den gamla skolklockan som går lite efter och bjuder på en innerlig "Enkel, vacker, öm", då ryser jag. Utanför i novemberdiset pustar en lastbil förbi raden av brevådor, en anslagstavla och den ensamma skylten "Bygdegård". Landsbygden lever.

Kommande föreställningar i Östergötland: Åtvidaberg Kulturhuset 28 november, Gryts bygdegård 29/11 och Lilla Teatern, Norrköping, 30/11.