Verksam i Berlin, den konstmetropol som vår egen Peter Uhr entusiastiskt har rapporterat om. Där jag trodde att de postmoderna experimenten alltjämt dominerar. Men här handlar det om modernistiskt måleri, om än med en ny fräschör.
När jag betraktar Faesslers "Abstact reed with stripes" kommer jag att tänka på de slussmotiv som Isaac Grünewald och Sigrid Hjerthen utförde i början på 1900-talet i Stockholmsperspektiv. Men här har stadsbildningen blivit än mer förtätad och komplicerad. Samtidigt som det finns en sorts struktur som söker balans i systemet.
Här finns alla de vindlingar som återger energin i våra moderna städer. Men här finns samtidigt en sorg, eller tveksamhet, som stillsamt förmedlas med vertikala linjer. Berfrielsekraften finns där, möjligen som en motorbåt i mitten av bilden, men omgivningen är alltjämt fylld av sin uppfordrande och häftiga energi. Kanske man här också skulle kunna finna symboler från den evigt flödande egeiska spiralen. Det som i våra motoriserade, raka väger har blivit alltmer uträtade.
Jag vet inte, men mitt i vår superlogistiska värld finns en skönhetslängtan.
Jag fascineras också av andra motiv i Faesslers abstrakta värld. Inte minst de som är fångade som pussel, där det på något sätt finns en strävan att harmoniskt sammanväva de många motsättningarna i våra liv. Men samtidigt finns det abstrakta uttrycket, som har ett värde i sig, som återger upplevelsen av färg, form och komposition. Det som vi kan uppleva starkt, men aldrig förklara varför.