Genom åren har Peter Raners presenterat konstverk med de mest skiftande uttryck, alltifrån tillspetsade politiska kommentarer till finstämda små gravyrer. De målningar han nu visar är typiska för hans nutida ambitioner.
Det handlar i huvudsak om tilltalande, ibland rent paradisiska landskap. Man kan rent av tänka sig dem som förhistoriska. I de bilder där havet finns med är stämningen mer dramatisk. Det gäller såväl klippformationer och skyar som havet självt.
Det expressiva, generösa färgflödet är distinkt anbringat. Det ligger mycket "know how" bakom. Exotiska färger som turkos, orange och gult har sannolikt sitt ursprung i hans brasilianska hemvist. Några målningar är påfallande insiktsfullt utförda, till exempel "Aftonstjärnan" och "Vinter". På det hela taget är de mer nonfigurativa bilderna intressantast. Där lyckas Raners nå en sannolik varaktighet vad gäller laddning och uttryck. Men det är några snäpp mellan dem och de rent föreställande/avbildande. "Martallar" är ett exempel på den senare kategorin.
Att utställningen ger ett något ojämnt intryck beror delvis på några skinngruppsanpassade inramningar. De förekommer hos bilder som verkar lättare att ta till sig för en mer sporadisk konstbetraktare. Skillnaden märks eftersom de bästa målningarna är klockrent presenterade.
När det handlar om landskapsmåleri är det i det närmaste oundvikligt att en konstnärs verk påminner om en annans. Här finns medvetna blinkningar till sedan länge bortgångna storheter, men också ett anammande av tidsandan. Det får vissa bilder att knyta an till verk av andra, nu aktiva konstnärer. Men det är helt i sin ordning. Ser man att något fungerar inom ens egen intressesfär, är man i sin fulla rätt att själv undersöka besläktade omständigheter och möjligheter.
Det har tillkommit något i Raners bildkonst sedan han blev deltidsbrasilianare. I första hand har det med färgintensitet att göra, men även med livsbejakelse och otvungenhet. Målningar av den aktuella sorten besitter fantasieggande egenskaper.