Det är en lite märklig utställning som Mattias Frogemar bjuder på under temat "Teaterapor". Med inspiration från Commedia dell?arte är de flesta motiven hämtade från cirkusens värld. Det märkliga är att här finns inga sprudlande cirkusnummer eller lekfulla clowner, utan det är sorgen och allvaret i Harlekinens väsen som dominerar. Det får mig att tänka att det finns en djupare symbolik, något som kanske handlar om kulturarbetarnas utsatthet eller människans existentiella kamp för tillvaron.
Fint komponeradeMålningarna, som delvis har inspirerats av foton, är fint komponerade men samtidigt lite frusna i uttrycket. De påminner om nysaklighetens stramhet från 1920-talet
Mattias Frogemar har skickligt utvecklat sin förmåga att forma anatomin i gestalterna, och i det här sammanhanget kan jag även uppleva att de stela poserna har sina kvaliteter. Särskilt när det sammanfaller med måleriska och välkomponerade helheter, särskilt framträdande i vällinjerade "Porträtt av Olga" och "Clara clown", där jag fastnar för den suggestivt, uppfordrande blicken.
Stiliserat frusnaÄven landskapsmotiven "Cirkus på landet" och "Vägen till havet" känns lite stiliserat frusna, men de saknar ändå inte spänning och atmosfär.
Intressanta är också de mörkmurriga dramatiska motiven från cirkusmanegen, framför allt "Repetition", som känns symbolistiska. De agerande vill kanske berätta något viktigt, men har stelnat i en pose av oförmåga. Surrealistiskt sagobetonat är djurmotivet "På scen".
Visst blir jag fascinerad av Mattias Frogemars teatervärld och välgjorda och skickligt komponerade målningar.
LARS-OLA JOHANSSON