”Ett seriealbum för alla som har läst 'Cirkeln' och 'Eld' och vill ha mer” står det i baksidestexten. Det är en konsumentupplysning att ta på allvar. ”Berättelser från Engelsfors” är en samling korta berättelser i serieform, där vi får återse huvudkaraktärerna från Strandbergs och Bergmark Elfgrens succéromaner om ett gäng gymnasister som utvecklar magiska krafter. Men trots att jag har läst och det för inte alldeles längesen hänger jag inte riktigt med och blir tvungen att gå tillbaka till ”Cirkeln” för att uppdatera minnet om vem som egentligen var vem av Ida, Rebecka och de andra häxorna.
De magiska sekvenserna är så klart nödvändiga för hela Engelsfors-konceptet, men den stora styrkan i de bildlösa originalböckerna är med den trovärdighet författarna lyckas skildra vardagslivet för tonåringarna. Och det som imponerar allra mest är hur de lyckas få de på pappret ganska stereotypa figurerna att bli så mångfacetterade och levande och dessutom trovärdiga trots att de dras med sina rätt ordentligt overkliga magiska krafter.
I serieform är vardagsrealismen minimerad och i stället blir det rapsodiska, halvpoetiska berättelser som inte ger mig så väldigt mycket. Klart bäst är en lite längre berättelse om rektor Adrianas bakgrund.
Upplägget är fiffigt, med Mona Månstråle och hennes tarotkort som ciceron mellan berättelserna. Och som nördprojekt är det förstås fantastiskt: att ge ut en samling tecknade kortnoveller mitt under pågående bokprojekt (tredje Engelsfors-romanen ”Nyckeln” kommer i höst). Teckningarna är det inte heller något fel på, och trots att det är tre olika tecknare känns boken väl sammanhållen.
Mest av allt känns detta dock som en teaser för ”Nyckeln”. Men jag hade varit minst lika sugen på den utan detta lilla mellanspel.