Skvätter och stänker tills det blir något, det har varit parollen för akvarellisten Lars Eje Larsson. Men den tiden är förbi. Nu finns det disciplin och uttalad avsikt i hans måleri, utan att det känns konstruerat eller påtvingat.
Alltjämt är det spontana färgflödet fullt av liv och lust. Till och med det så ofta plagierade drippingmåleriet, med rinnande färg, fungerar och upplevs helt naturligt i dessa bilder. Ja, även det konstruerade begreppet kär-lek känns självklart, när kärleken för konstnären blir just en kär lek.
Jag skulle nog vilja kalla Lars Eje för den främste bland våra akvarellister i dag. Även de mest triviala motiv lyckas han förädla med sin färgbehandling och gestaltning. Konstnären sjunger skönhetens lov i alla tonarter utan att det vare sig blir bedövande eller sövande. Lättillgängligt men inte utan djup och gåtfullhet är detta måleri, som engagerar ju längre betraktaren låter blicken vila i motivet. Det må handla om soffgemenskap eller barhäng eller bara frukt och grönt.
Lars Eje Larsson tar intryck av de så kallade Göteborgskoloristerna, som lade all sin intensitet på färgen utan att förringa teckningen.
Förutom akvarellerna, som han ibland vaxar för att utvinna nya effekterna, visar han här ett par gicléarbeten, som jag tycker mycket om, "Baderskan" och "Akt". De är pärlor i utställningen.