Löften och svek, förväntningar och besvikelser, triumfer och tragik. Det är en fascinerande levnadshistoria som speglas i denna magnifika utställning om en av vårt lands främsta profiler och stilbildare inom konsten. Presentationen är så mycket angelägnare med tanke på det begränsade utrymme konstnären ägnats i medierna genom tiderna. Här tecknas hans biografi och karriär, dess dalar och höjdpunkter på det mest genomlysta sätt, samtidigt som hans betydelse som nyskapare poängteras och dokumenteras med pedagogisk stringens.
Otto G Carlsund, med rötter i Norrköping, räknas med rätta som förgrundsgestalt inom den nonfigurativa postkubistiska konsten, ja, som en skapare av konkretismen. Vi får följa den gradvisa utvecklingen mot geometriseringen via både de så kallade observatoriebilderna med astronomiska instrument och de tidiga musikrumsmålningarna från 1920-talet, exempelvis den allegoriska målningen "Den siste kubistiske harlekinen" från 1934 som tillhör museet.
I dess Carlsundsarkiv finns för övrigt ett brev från tidigt 1920-tal som Carlsund skrivit till en flicka från Fiskeby han svärmade för i skolan. Brevet kom i händerna på Carlsundsforskaren Inga Chambert som 1982 gav ut sina studier. En trivial tanke är att ungflicksporträttet nedtill i harlekinmålningen föreställer denna ungdomsförälskelse, vars syster sedermera blev Carlsunds hustru, Margareta Frölich.
Det förefaller lätt att beskriva Otto G Carlsund som den missförstådde och ofta ratade konstnären, vars idéer förkastades av en konservativ samtid. Martyrglorian putsas dessutom genom eftermälet, som betonar hans entré som tjuvstart, medan kollegerna ivrigt väntade i groparna. Och visst var Carlsund tidigt ute med lanserandet av postkubismen och dess uppföljare via gruppen Art Concret, som han bildade 1930 tillsammans med ett antal internationella konstnärer under inflytande av Fernand Léger i Paris, hans läromästare och personlige vän, en av 1900-talets stora bildbyggare.
Liksom denne fängslades han av teknikens landvinningar, hänfördes av fartens tjusning och dynamiken i en racerbils resurser, utvecklade egna konstruktioner, även om det stannade på papperet. Carlsund gjorde värnplikten på flygflottiljen i Malmslätt och ville bli flygare men avråddes av fadern. I stället blev han bilförsäljare ett tag. Dock fick han ekonomisk hjälp av fadern att bedriva konststudier i Dresden, där han främst sökte sig mot reklam och grafisk formgivning. Norge och Oslo blev nästa anhalt på konstnärsbanan, innan han hamnade i Paris och Academie Moderne som drevs av Léger. Här träffar han för övrigt svenske poeten Gunnar Ekelöf, också en fartfantast och Bugattidyrkare, med vilken han flitigt umgicks, med eller utan bil.
Intresset för kubism och maskinteknik driver honom sedan till Légers skola i Montparnasse, där han möter likasinnade från hela Europa. Léger inte bara undervisar sin elev utan engagerar sig personligt i hans liv och leverne och introducerar honom i filmmediet, då Carlsund 1924 får assistera vid inspelningen av experimentfilmen "Ballet mécanique", också uttryck för maskindyrkan.
Via världsutställningen Art decorative i Paris 1925 kom så Carlsund i kontakt med arkitekten Le Corbusier, vilket ledde till ett fjärmande från Légers formvärld, även om denne fortsatte följa sin adepts utveckling och dessutom köpte mästerverket "Stolen", kanske Carlsunds mest berömda verk. Efter konstnärens bortgång skänkte han målningen till Nationalmuseum.
Men martyriet då? Jo, kanske det börjar här, med Le Corbusiers uppdrag att smycka en biograf i Paris, för vilket Carlsund utför ett antal målningar i stort format, men hela projektet går om intet. Endast en av dem, "Gitarrspelaren", finns kvar och ingår i den här utställningen. Inför Stockholmsutställningen 1930 var förhoppningarna om framgång stora men infriades knappast. Dessutom fördunklades Carlsunds insats genom ekonomiska oklarheter.
Vid sidan av bildkonstnären Otto G Carlsund verkade under många år publicisten Carlsund, kritikern, tidningsmannen. Han började som konstskribent redan 1931 och startade tio år senare tidskriften Konstvärlden, som utgavs fram till 1945. Under flera år var han permanent konstkritiker i Aftonbladet.
Otto G Carlsund avled 1948, 50 år gammal.
Sist måste jag nämna några ord om den katalog som utgivits i anslutning till utställningen. Den är inte mindre imponerande!