BOK
Martina Montelius
Främlingsleguanen
Atlas
Dramatikern och regissören Martina Montelius romandebuterar med en skrämmande berättelse om ett barns utsatthet och ensamhet. Barnet lever med sin tysktalande leguan, föräldrarna är försvunna och barnet har sagt upp sig från dagis.
Barnet försöker efter bästa förmåga upprätthålla ett drägligt liv tillsammans med sin sjukliga leguan.
Barnet ogillar allt som är barnsligt, hon läser ur Edgar Allan Poes böcker för sin skyddsling och samtidigt lyssnar de på radiosymfonikerna. Lägenheten är full med undanstoppade pengar och chokladkex.
Huvudpersonen har ett barns alla rädslor men tillåter sig endast att gråta när hon ser på tv eller läser en bok. ”Rationalitet, självdisciplin och ordning” måste råda för att inte smärtan ska ta överhanden och hon måste passera obemärkt så att inte någon vuxen fattar misstankar om att hon är ensam.
Barnet försöker närma sig andra barn men det slutar med att hon måste fly. Hennes tillflykt blir till stenen Sleipner som hon har långa samtal med och till läskiga tanten Ammi. Denna kvinna lever i misär i en belamrad lägenhet där inte ens golvet går att skönja på grund av allt skräp, men här får ändå barnet en gnutta värme och mat.
Obönhörligt drabbas barnet av vräkning ”som en explosion i ultrarapid” och strax därpå befinner hon sig på barnpsykiatriska kliniken. Barnet vill rädda sin döende leguan som har hamnat på djursjukhus och med sitt skarpa intellekt genomskådar hon och lurar de vuxna.
Barnet är berättaren i denna absurda historia och där hennes vuxenspråk förmedlar den personliga karaktären. Språkligt blir det komiskt till en början men under läsningens gång växer smärtan, komik övergår i panik. Montelius halsbrytande prosa är magnifik och upplevelsen av barnets tankar känns mycket nära. Ett mycket viktigt författarskap har börjat, vad månde bliva av nästa bok?