Sigmund Freud med andra tidiga psykoanalytiker använde sig av begreppet "oceanisk känsla", för att beskriva en religiös upplevelse av gränslöshet bortom all form av religion. En känsla hos den vuxna människan inför tillvarons mysterium men också hos det lilla barnet som börjar skönja sitt eget jag i en hittills symbiotisk och hjällplös tillvaro.
Oceanisk känsla är en passande metafor för mötet med det stora och ofattbara. Havet, oceanen, den långa vandringen utmed ändlösa stränder, allt detta väcker en känsla och tanke i oss som bryter med tid och rum.
Radioserie
Författaren Monika Fagerholm och radioprocenten och ljudkonstnären Martin Johnson (med rötter i Linköping) gjorde en serie radioprogram om Havet år 2011. De beslöt (tack och lov) att fortsätta sitt samarbete och resultatet är denna underbara essäbok om vatten, hav och oceaner av tankar, tid och associationer. Författare som Göran Sonnevi, Tomas Tranströmer, Doris Lessing och många andra blir guider in i olika bilder av havet; det element som täcker den absolut allra största delen av jordens yta. Shakespeares "Stormen" och Defoes "Robinson Crusoe" gestaltar med sina bilder av havet den mänskliga ensamheten som en existentiell storhet och utsatthet.
Gungande känsla
Likt väldiga dyningar rör sig Fagerholm och Johnsons tankar och infall allt från det varma, moderliga och gränslösa som havet står för, till dess hotfulla och våldsamma karaktär. Havet tar och ger, är död och liv. Och människan griper in med sin egen klåfingrighet och förstör det som varit orört i miljontals år.
Essäerna vandrar vidare mellan öar, fyrar, sjunkna vrak och in till den amerikanska medelklassens pooler i trädgården. Texterna är vilsamma och associationsrika. Det slår mig hur essän som litterärt konstgrepp passar så väl samman med detta tema. Läsningen blir stillsam och till en gungande inre känsla. Ibland växer vissa texter till en våg av starka emotioner. Som då Martin Johnson berättar om hur de vid mammans urnsättning sparar lite av askan för att sedan strö den vid en strand på Fårö.
Läs den!
Denna essäsamling är ett absolut måste till sommarens stilla stund vid vattnet. Må det vara vid en skogstjärn, inför det våldsamma Västerhavet, Stocklycke hamn vid Omberg eller på en parksoffa vid Stångån. Läs den och kliv in i det tidlösa!