Arv eller miljö? Marcus har dyslexi och kanske ett begåvningshandikapp, är det medfött eller beror det på hans våldsamma far? Kunde han kanske ha fått växa till en vuxen människa, istället för att som 19-åring åka runt på moped och vara misstrodd? Författaren är smart som använder osäkerheten också hos oss läsare under några partier i boken, går det att lita på Marcus egentligen? Det är nittiotal och vi befinner oss på landsbygden och den äldre brodern får ta över gården efter eget huvud, inte Marcus. Familjen verkar tycka att han inget duger till, skolgången blev inget vidare, trots den starka moderns kamp för honom, ett sommarjobb funkade inte.
Det går inte att bortse från Bannerheds "Korparna!, här finns stråk av samma lantliga ödslighet på nedgång, men mest i den överskuggande fadersgestalt som kväver huvudpersonen och samtidigt av ålder bryts ner mot själva jorden. Nog har speciellt gestaltningen av huvudpersonens inre stora förtjänser. Ändå köper jag inte riktigt slutet, som av förutsättningarna känns ologiskt och lite tillrättalagt.