Författaren Marjaneh Bakhtiari berättar en gripande familjesaga i sin tredje roman som vilar på Irans dramatiska nutidshistora. Tidigare har hon skrivit böckerna "Kalla det vad fan du vill" (2005) och "Kan du säga schibbolet?"(2008).
Det är vinter 2012 och den brokiga familjens kärna är matriarken Mahrokh. Vi får följa familjemedlemmarnas vardagsliv, inte minst systrarna Shala och Zohreh, och hur de hanterar sina trauman kopplat till revolution, krig och avrättningar.
Den svåraste upplevelsen för dem alla är sonen/brodern Kazems död under Iran-Irak kriget och som påverkat och rubbat familjens livsmönster. Mamma Mahrokh har fastnat i sin sorg och börjat hata sin make Davoud som vill gå till en gravsten och göra sonen till martyr. Hon har ingen förståelse för de övriga barnens sätt att sörja och finner sin bundsförvant i sonsonen Saman. Saman försöker å sin sida få sin pappa Morteza att berätta om kriget men han avfärdar honom ständigt med ”det var inget märkvärdigt”. Morteza kommer från enkla förhållanden och känner sig aldrig hemma i denna överklassfamilj.
Författaren har gjort ett berömvärt arbete med att fånga denna familj i ett snögrått Teheran som hostar av avgaser, har ständiga internetstörningar och där poliser knackar på dörren. Jag fryser när jag läser och tänker vad ondskan gör med människorna, eller som pappa Davoud säger: ”Vi la oss som sjuåringar och vaknade upp som hundraåringar”. Baktiari förmedlar ett litet stycke familjeliv från en av världens oroshärdar på ett finstämt, enkelt språk. Rekommenderas varmt.