Universalgeni? Nej, sådana lär inte finnas, men en man med många talanger är han, Anders Sköld, som nu lyckliggör konstpubliken i Vadstena med ett rikhaltigt urval oljemålningar.
Han låter sig inte placeras i någon fålla eller genre utan rör sig obehindrat inom alla områden, landskap, marinmåleri, figurer, porträtt, oftast med en knorr i bildskapandet som sätter sin särprägel på varje enskilt verk. Det finns sålunda inga givna referensramar att hålla sig inom. Det kan upplevas som en brist eller en tillgång.
Personligen hyllar jag förhållningssättet och trivs med att få göra egna tolkningar och associationer, även om de skulle råka strida mot upphovsmannens grundtanke.
Men jag är övertygad om att detta egentligen också sker i enlighet med konstnärens idévärld. Att söka knyta den till konsthistorien och dess profiler låter sig helt enkelt inte göras, även om jag gärna associerar till Morris Louis i ett par geometriskt betonade arbeten i gränslandet mellan postmålerisk abstraktion och abstrakt expressionism. Opåverkad kan han i vart fall inte ha varit.
Men så finns förstås arbeten som tvingar sig ur ramen. "Pojken" är en målning som väcker många tankar, men i vilken riktning de får gå överlåter Anders Sköld åt betraktaren.