Vilken mäktig manifestation när nu Konstnärsföreningen Alka ställer ut bilder av praktiskt taget hela den nu aktiva, östgötska konstkåren - åtminstone kring Linköping.
Med nära hundra konstnärer och 391 bilder blir det naturligtvis tätt mellan bilderna på alla väggarna i stora entrésalen. Det slår mig att det här vore ett utmärkt tillfälle för en konststuderande att göra en inventerande konstuppsats om östgötakonsten.
Själv kan jag bara med fascination upptäcka många av de konstnärer som jag följt genom åren.
Alla dessa som väljer uttryck och motiv utifrån sina personliga idéer och preferenser.
Jag har valt att göra några nedslag, som främst grundar sig på varierande tekniker och motivkretsar. Sprittande estetik finner jag i Anna Sandells kinesinspirerade målningar. Fascinerande är också Jakob Linds delfiner över kartbilden i "Moon".
Därefter fördjupar jag mig i Göran Littorins moderna "stilleben" och Jan-Erik Friesendahls modernistiska teckningar. Snygg och koncentrerad är även Sten-Ove Persons datorgrafik och Iréne Nordhs etsningar. Men det jag främst tar till mig är Susanne Olsson Durlinds digitala uttryck i "Detalj till livet".
Det som på något sätt handlar om soldaternas förvåning inför tekniken och över sitt ständiga dödande. En radikal motivkrets, som i övrigt är förvånansvärt frånvarande i konsten. Trots till exempel att USA i dag indirekta dödat 700 000 människor i Irak. Här är det väl närmast Leif E Bomans två verk - med jord, aska och tryck - som har anknytning till den internationella solidariteten.
Ett märkligt inslag är Michael Nilssons målningar som med ett färgstarkt, naturalistiskt måleri är fyllda med symbolistiska figurer.
Här finns även Dani Slipicevic och Caroline Färnströms vitala målningar och Karin Klöörs härliga teckningar. Fin transparent känsla finns i Ingemo Rylanders målningar och mjuka, härliga uttryck finns med i Elin Redins måleri. Överträffar allt
Särskilt fastnar jag dock i en bildsvit av Mika Liffner. Den återger en koncentrerad och stark känsla i måleriet. Starka är även Anna Lindströms målningar, framför allt det som ser ut att handla om ett kärnkraftverk på höjden av en färgstark raffinerad platå.
Ett annorlunda inslag finns för övrigt i Georg Süsslys ikonliknande målningar med kristna motiv. Känsligt, välgjort och balanserat.
Detta överträffar allt som jag upplevt under mina 25 år som konstkritiker. Besök utställningen!
Lars-Ola Johansson