NY FILM
CCCC
Wallace & Gromit: Varulvskaninens förbannelse
Regi: Nick Park, Steve Box
Röster: Peter Sallis, Helena Bonham-Carter, Ralph Fiennes
Royal i Linköping
En liten bit in i filmen öppnas ett kylskåp. Man hinner precis se att firmamärket är "Smug", en passning till prestigemärket Smeg som finns i allt fler flotta kök, inte minst i Sverige. Att "smug" betyder självbelåten på engelska får var och en tolka som den vill. Själv tycker jag att det är väldigt fyndigt.
Så fortsätter det filmen igenom. I förbifarten strör filmmakarna anspelningar och kvickheter omkring sig medan Wallace och Gromits äventyr fortsätter i förgrunden. Jag älskar det. Ändå missar jag troligen massor.
Efter flera tv-filmer om den urtypiskt engelska uppfinnaren Wallace och hans snillrika hund Gromit har Nick Park nu tagit sina ler-figurer in i biosalongen för första gången.
Det är ett helt logiskt steg, att lerfigurer funkar på film har han ju redan bevisat med "Flykten från hönsgården".
Nu hemsöks Wallaces och Gromits lilla hemstad av ett mystiskt monster som käkar upp varenda grönsak som kommer i dess väg. Situationen är särskilt allvarlig eftersom den prestigefyllda grönsakstävlingen inte är långt borta. Mängder av kärleksfullt odlade pumpor och morötter är i fara.
Precis som filmerna om träsktrollet Shrek är "Varulvskaninens förbannelse" i mycket en lek med referenser till andra filmer och till filmhistorien. Filmtitelns utformning är som hämtad ur 50-talets äventyrs- och skräckfilmer och sedan fortsätter det med mer eller mindre tydliga blinkningar till filmer som "King Kong", "Hajen", och "Dr Jekyll och Mr Hyde" .
Inbakad i historien finns också ett allvarligare tema. Wallace får bittert erfara hur det går om han mixtrar för mycket med saker han inte vet något om, och i ett ilsket utfall hojtar stadens präst att det bara kan gå illa om vi människor klåfingrigt petar i naturens innersta. Se där, ett inlägg i debatten om genmanipulation. Till det kommer också ett tydligt budskap om att vapen och våld inte leder någonstans. Förutom åt skogen.
Hur som helst. Inget av detta vore ju värt så mycket om inte "Varulvskaninens förbannelse" vore en så underhållande film som det faktiskt är. Från början till slut. Här finns inga dödpunkter eller krångliga omvägar i historien. Allt sånt är bortrensat. Stjärnor i kanten blir det också för Lord Quartermaine, en skjutgalen överklassnobb som fått låna Ralph Fiennes röst, liksom för Wallaces alla sköna uppfinningar. Säg det vardagsproblem som inte går att lösa med lite teknik.
Underhållning, humor, innehåll och sagolik animering i ett och samma paket. Hur ofta får man det?
Nej, just det.