Kroknäbbar var länge ett skällsord för rovfåglar. De tog hönor och konkurrerade med människorna om maten. Fram till början av 1900-talet var det skottpengar på dem. De hann knappt återhämta sig förrän miljögifterna i jordbruket kom på 1940-talet och flera arter var nära att utrotas. Sedan dess har gifterna förbjudits och rovfåglarna räddats i olika projekt.
Nu finns de åter i vår natur.
Den utvecklingen från utrotad till återhämtad skildrar naturfotografen Patrik Olofsson i boken och utställningen "Kroknäbbarnas tid".
Det är en makalöst fin utställning, fotona är sådana ögonblickstagningar att man häpnar, samtidigt är skärpan knivskarp, kompositionerna genomtänkta och färgerna mättade.
Missa inte grodan som den bruna kärrhöken har i klorna på väg upp ur vattnet. Och fotot av fem tornfalksungar och deras mamma i ett trasigt gammalt fönster är genomgulligt, ja, faktiskt gulligt.
Patrik Olofssons ambition är förstås inte att vara ytligt gullig, och det är han verkligen inte heller. Hans foton tar ställning mot människans rätt att ensam ta över naturen och för arternas mångfald. I tio år har han följt de olika projekten med att rädda rovfåglar. Han har också ett pedagogiskt syfte, utställningen innehåller både en dokumentärfilm och faktadelar om rovfåglarnas liv.
Utställningen visades från mars och över hela sommaren på Kristianstads museum och har lockats till Gamla Linköping av byggnadsantikvarien Johan Högquist, som också är hängiven fågelskådare.
De ställs nu ut i en betydligt mindre lokal. Det fungerar faktiskt riktigt bra, miljön i det gamla magasinet rimmar fint med de ursnygga rovfågelbilderna, även om de inte får mycket rymd omkring sig.