Författaren och dramatikern Magnus Dahlström skrev flera uppmärksammade romaner och teaterpjäser under åren 1986-1996 sedan tystnade han litterärt i 15 år. Förra året gjorde han comeback med den kritikerrosade romanen Spådom.
Hans nya roman "Sken" består av tre delar där tre olika kvinnor har huvudrollen och där var och en försöker hantera det subtila maktspelet på sina arbetsplatser. Den första delen berättar om en arkeologisk utgrävning där kvinnan ifrågasätter det pågående arbetet men bemöts motsägelsefullt av arbetsledaren. Den andra delen utspelar sig på ett daghem där den kvinnliga huvudpersonen får kämpa i motvind för att hon inte vill vara sjukskriven. Hon anses av sina arbetskamrater må dåligt efter att nyligen ha blivit lämnat av sin man. I den sista berättelsen befinner vi oss på ett äldreboende där huvudpersonen på ett värdigt sätt försöker hjälpa de gamla. När hon påtalar ett problem möts hon av kalla handen.
Dahlström verkar väl insatt i de olika miljöerna och skriver trovärdig dialog mellan förälder och personal på dagis eller när kvinnan på äldreboendet försöker kommunicera med en dement patient. Författaren använder sig av isbergsteknik där han skriver om det yttre skeendet. Beskrivningen av ett sjöblänk, en ryggtavlas rörelse eller hur en hand rengör ett sår är mycket detaljerad. På detta sätt skapas en thrillerartad spänning där slutet på berättelsen är vidöppen. Här finns inga namn utan personerna benämns arbetsledaren, den nye mannen eller arbetskamraten. Orden är vägda på guldvåg och jag upplever ett vackert språk som skapar närhet till romanfigurerna. Genom Dahlströms sätt att skriva lämnar han över mycket till läsaren. Stress, ensamhet och maktkamp ligger under ytan. Denna bok är värd en erfaren läsare, den lämnar ingen oberörd och är ett viktigt komplement till den traditionella prosan som skrivs idag.