Inför "Land of the dead", den fjärde delen, verkar Romero hasärskådat två andra lyckade uppföljare, "Frankensteins brud" och "MadMax 2". Inte minst relationen till "Frankensteins brud" (som av enslump precis visades i Linköping) känns angelägen.
Romero börjar sin film med filmbolaget Universals klassiska 30-tals logga, samma som i Frankenstein-filmen.
Sedan låter Romero sina zombies få ett eget liv. De börjar tänka, kommunicera och ha ett mål.
I slutet låter Romero till och med en zombie visa empati. Hanhumaniserar dem. Precis vad man gjorde i "Frankensteins brud" därmonstret endast är ont mot dem som inte kan se bortom hansfruktansvärda yttre.
Båda filmerna skildrar i första hand människans sämre sidor, inte monster.
Naturligtvis slänger Romero också som vanligt en känga mot kapitalismen och "etablissemanget".
Och framför allt, precis som i den banbrytande "Frankensteins brud"finns det i "Land of the dead" en underbar, om än ibland lite makaber,humor.
För visst är filmen blodig och motbjudande på sina ställen. Den handlar ju trots all om en värld med köttätande zombies.
Jag tycker däremot aldrig att det tar överhanden. "Land of the dead" är mer än något annat en apokalyptisk sci-fi film.
Eller kanske rättare sagt som en blandning av "Frankensteins brud", "Mad Max" och Romero själv.