Soran Ismail må vara ung och arg, men han är också ovanligt lugn och arg. Hans monolog är smått sävlig och relativt ordknapp för att vara stand up comedy. Trots det tappar han aldrig publikens koncentration. Men när man närmare granskar hans skämt hopar sig frågetecken.
En torsdag i månaden bjuder klubben LKPG Ha Ha! in till fina humorkvällar. Initiativtagare Ben Kersley gör ett fint jobb både som bokare och som klubbens MC. Publiken kommer, skrattar och trivs. Gott så. Men ibland önskar man att den var mer på tårna, svarade och ifrågasatte. Komikerna får jobba hårt för reaktionerna. Tänkta provokationer och direkta frågor blir hängande i luften lite för ofta.
Soran Ismail behöver dock inte jobba hårt för att vinna åskådarnas hjärta. Hans mjuka lugna stil och hans varma strålande ögon räcker långt. Killen har knappt fyllt 25 och det känns som han redan är en älskad veteran. Men hans monolog blir ibland lite för riskfri och förutsägbar. Hans måltavlor är sittande änder - rasistargumenterande twittrare, Sverigedemokrater, reklammakare och Glenn Hysén! Sällan eller aldrig sätter han sig själv på spel, blottandet av den egna karaktären är få och han framstår som väl präktig.
Det är hur som helst riktigt skönt när han trycker dit narrmössan på ledarskribenter som liknar flytten av Tintinböckerna på Kulturhuset i Stockholm vid Kristallnatten. Och när han knyter upp svansen på kränkta svenskar som blir galna av att inte få säga negerboll eller går i taket av att kineskarikatyren på Kinapuffpåsen tas bort, då blir det riktigt roligt.