Lovisa Negga går sin egen väg

Partyhattar och konfetti på golvet. I taket hänger rester av en färgglad godisfylld piñata. Det syns att det nyss varit kalas i kulturhuset Tornby.

– Vi har spelat in en musikvideo till min låt ”Kärlek eller inbillning” här, berättar Lovisa Negga när hon möter oss. Fortfarande glad och uppfylld av gårdagens feststämning.

Hon hälsar med vänster hand. Högerhandens pekfinger ömmar av en alldeles färsk tatuering i form av ett ankare.

– Jag gillar ankare, fick en sjal av mamma en gång med ankarmönster. Och så är morfar fiskesame...

Sitt samiska ursprung har Lovisa Negga närmat sig mer och mer. Efter gymnasiet bytte hon efternamn, från pappas franska Tardat till mammas samiska Negga.

– Jag tänkte mycket på mitt ursprung. Namnbytet var ett sätt att börja om, lämna dåliga minnen och dåliga sidor av mig själv.

Men det var inte helt enkelt. Lovisa Negga visste inte mycket om samernas kultur, varken mamma eller morfar hade pratat så mycket om det.

– Nu vet jag att blygsamhet är en del av den samiska kulturen, man pratar inte gärna om sig själv. Min oro var helt obefogad, jag blev en del av en fantastisk familj – det samiska folket – som alltid välkomnar mig.

Nu håller Lovisa Negga på att lära sig lulesamiska och i vintras, lagom till samernas nationaldag 6 februari, släppte hon sin första låt på samiska ”Mihá Ja Gievrra”.

– Det betyder ”Stolt och stark” och är en fredlig kampsång skriven för samerna och alla andra som kämpar för att få vara sig själva. Det finns en urkraft i språket, orden brinner.

Det går inte att missta sig på Lovisa Neggas engagemang. Inte bara när det gäller samernas sak.

– Jag vill kämpa för att alla ska känna sig sedda. Jag kanske inte kan rädda världen med min musik, men jag hoppas att jag genom att ge av mig själv kan få andra att må lite bättre.

Lovisa Negga har alltid tänkt musik och texter. När hon gick i Folkungaskolans musikklasser bildade hon tillsammans med några skolkamrater bandet Maricon, sedermera The Majority Says. Med Lovisa Negga på sång och bas vann de Rockkarusellen 2007, men tre år senare valde hon att hoppa av.

– Det var fantastiska år som gav mig viktig erfarenhet, men vi ville olika saker.

Då hade Lovisa Negga just börjat testa möjligheterna att skapa musik i datorn.

– Jag är logiskt lagd och har alltid gillat datorer. Musikaliskt hade jag mer i huvudet än vad jag kunde få ut. Med datorns hjälp kan jag det. Och dessutom ha full koll.

Något som passar ett kontrollfreak.

– Ja, jag vill kontrollera allting, men det innebär inte att jag nödvändigtvis måste bestämma allt, påpekar hon.

Debutalbumet ”Kär” kom 2011 på egna skivbolaget Bite. Melodisk, elektronisk pop med personliga texter, som i låten ”Vattenbjörn”:

”Jag överlever allt, men snälla förgätmigej,

Vill du vara min vattenbjörn i en roddbåt från Linköping till Marseilles?”

– En vattenbjörn är en mikroskopiskt liten organism som kan överleva i både vulkaner och is. Fint va?!

I fjol kom album nummer två ”Synd.”. Här tar Lovisa Negga ut svängarna mer. Electronican flirtar med både funk och disko.

Vi går en halvtrappa ner från den stora, men ändå trivsamma, utställningshallen i den nedlagda lampfabriken. Här ligger studion där Lovisa Negga kommer att tillbringa mycket tid framöver. På Insomnia-festivalen i Tromsö i slutet av oktober hade hon årets sista turnéspelning. Nu är det rent i kalendern fram till nästa sommar.

– Jag har turnerat hela sommaren och för första gången kunnat leva på min musik. Det är stort. Och avslutningen i Norge var det häftigaste jag varit med om. Snö på marken och små trutbäbisar gick omkring som duvor. Dit vill jag gärna komma tillbaka.

Nu ska hon ägna sig åt ny musik och nya projekt. Ännu en samisk låt – ”Hàjkka Sàjvva” – är på gång. Och så vill hon göra tyngre instrumental electronica med skramligare ljudbild och en hiphopskiva...

– Jag har precis börjat rappa. Men det blir nog under ett alias, och förmodligen gör jag samma sak med den instrumentala electronican. Namnet Lovisa Negga får förknippas med vokalbaserad pop och min samiska musik.

Den nyinspelade musikvideon ska förhoppningsvis premiärvisas på en festival för urfolksfilm som hålls i finska Enare i januari. Låten ”Kärlek eller inbillning” är hämtad från Lovisa Neggas första album. Att spela in den i Framtidens lokaler kändes mycket speciellt.

– Min fråga i texten har fått ett svar. Här finns bara kärlek. Människorna här har visat mig att världen är en god plats. Jag önskar att alla hade möjlighet att verka i en sådan här miljö.