Man kan så klart inte tävla i musik, men när det nu ändå görs är det ju bara att börja bolla siffrorna. 113 poängs marginal till tvåan. Näst högsta poängen i tävlingens 56-åriga historia (bara Norges Rybak hade mer 2009). Flest 12-poängare i historien (18 stycken).
Loreen utklassade verkligen Europa enligt all mätbar statistik. Men det allra roligaste är att hon vann med en låt och ett nummer som verkligen var bäst i startfältet.
Sist Sverige vann var det också jätteroligt, men det störde ju glädjen lite att vi gjorde det med en seg dansbandsschlager som egentligen inte ens borde ha tagit hem svenska finalen. "Euphoria" är bästa svenska ESC-bidraget sen "Waterloo", vågade jag mig på att påstå i tidningen i lördags. Vissa hävdar att "Euphoria" är den bästa ESC-vinnaren sen "Waterloo", oavsett nation. Det är inte omöjligt.
Som vanligt hamnar låtskrivarna lite i skymundan. Peter Boström gjorde sitt första Eurovision-framträdande och det blev ju succé. Allra mest gläds jag dock med Thomas G:son, som de sista fem åren hamnat lite i bakvattnet på dominanter som Bobby Ljunggren och Fredrik Kempe men nu klämde till med en supersuccé som heter duga.
Fast just i år var det verkligen en artistseger. Från början var "Euphoria" en vanlig muskeldiskoschlager tänkt för Danny, men efter att han tackat nej (!) och Loreen fått sätta tänderna i den förvandlades den till denna unika vinnarkombination av pampighet, minimalism, smakfullhet, konstnärlighet och modern dansdänga. G:son borde banne mig klippa Loreen-lugg i ren tacksamhet.
Sverige 18 maj nästa år då. Och som av en händelse har vi ju en alldeles nybyggd national-arena att tillgå, så vi ska nog till skillnad från azererna klara en final utan tvångs-vräkningar.
Nu återstår bara att ta det där andra Europamästerskapet som börjar om ett par veckor.