På Galleri Sanders säsongsavslutning presenteras en målare som hanterar ljusproblematiken på ett lite annorlunda sätt. Här handlar det inte om ett ljus som draperar sig över och intar ett landskap, eller hämtar kraft hos en källa bortom horisonten. Hos Mats Kläpp är ljuset inbakat i strukturer, former, även i själva tilltalet.
Målningarnas huvudsakliga föda är ljus. Det lever de av. Och de omvandlar intaget via processer som avsöndrar ett modifierat ljus och vidarebefordrar det till olika beståndsdelar runt målningens yta och till dess mer eller mindre dolda djup. Ett intrikat spel pågår oavbrutet. Det ömsom studsar, ömsom simmar genom bilderna eller vibrerar ovanför (hitom) dem.
Spelet frammanar en känsla av rörelser. Vissa ser ut att nyligen ha stannat av, som om något håller andan i väntan på nån form av klartecken. Andra rörelser är långsamma, men kan vilket ögonblick som helst i alla fall överväga att skjuta fart. Vid sidan av eller mitt bland dessa återhållna rörelser flimrar en rytm. Den alstras ur färg som lagts på i svepande, böljande drag, eller i linjer som anbringats med palettkniv.
Det där flimret kan vara mycket vackert, särskilt där underliggande färger får framträda glimtvis, som signaler från en annan värld som knappt kan anas men som existerar strax under ytan. Temperafärgernas pigment bidrar strakt till den effekten.
Stommen i några bilder utgörs av mer distinkta linjer och figurationer. Där är kompositionen mer beroende av den harmoni som känslan av balans skapar. Utmaningen för en betraktare blir här en annan. Man vill gärna försöka tyda figurernas härstamning.